I början av mars blev jag inbjuden till det magnifika Quirinalpalatset som inhyst påvar och kungar, men som nu bebos av landets president, den ärevördige, snart 85 årige antifascisten och förre kommunisten Giorgio Napolitano.
Vi var bänkkamrater i Europaparlamentet, och Napolitano ville tala om Olof Palme och Europas framtid. Presidenten hade kvällen före, i en unik gest, sänt en skriftlig hälsning till den bokpresentation som hade fört mig till Rom.
Det var i den mångsidiga bokhandeln Libri på via dei Fienaroli som Monica Quirico, som forskat på Södertörns högskola, lanserade sin nyskrivna bok Utopia e Realtá: Olof Palme e il Socialismo Democratico, med ett urval av Palmes texter. På bokens omslag finns ett foto av Olof Palme läsandes Karl Vennbergs Fiskefärd från 1949.
I den fullsatta aulan, med flera svensktalande romare, fanns också journalisten Aldo Garzia, som två år tidigare hade publicerat sin bok Olof Palme- vita e assassinio di un socialista europeo. I fjol deltog jag i en liknande presentation, i Barcelona, av boken Pero quién mató a Olof Palme av Ramón Miravitllas som, likt Norman Mailers bok Why are We in Vietnam inte handlade om Vietnam, inte handlade om mordet.
En del av förklaringen till detta sydländska Palmeintresse framkom under kvällen. Det var slående hur aktuella Palmes tal framstod för publiken, i Rom som i Barcelona.
Monica Quirico lyfte själv fram texten om invandrarna ("Det finns inte vi och dom, bara vi"), talet vid den första FN-konferensen om miljön i Stockholm, där Palme inför Nixons utsända kallade Vietnamkriget för ekocid, och om jämställdheten (i vilket Palme talade om mannens frigörelse via kvinnokampen).
Själv fann jag det lämpligt att i Berlusconi-land nämna Palmes varning, framförd i opposition, om "järntriangeln" som hotade demokratin. Dvs. när makten inom politik, ekonomi och media finns koncentrerad i samma händer.
Stockholm den 25 mars 2010
Pierre Schori
Ordförande
