Nora Ismail, Stockholm. Trust and Identity Formations in Iraq

Stipendiat
Nora Ismail

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

“A study on the relationship between the rule of law and its impact on generalized trust and identity formations in Iraq”. This study explores links between the rule of law, democracy and the promotion of peace. The emphasis is on the relation between the rule of law institutions and their impact on trust and the manifestation of sectarian identities.The aim goes without question hand in hand with the purpose of the Palme foundation in promoting sustainable peace, understanding and democracy.

Projektbeskrivning

Med hjälp av Palmefondens stipendium kommer jag under hösten 2008 att göra en fältstudie i Irak i syfte att samla material för min magisteruppsats i Freds och Konfliktstudier. Uppsatsen syftar till att undersöka vilken roll en demokratisk och fungerande rättstat kan spela i att skapa en större och mer inkluderande identitet på basis av ett civilt medborgarskap. Jag avser också att undersöka huruvida detta kan öka den generella tilliten mellan etniska och religiösa grupper i samhället. Tanken bakom studien grundar sig i ett bakomliggande antagande om att en legitim och demokratisk stat med förmåga att tillgodose och upprätthålla medborgerliga fri och rättigheter kan minska politiseringen av etniska och religiösa identiteter och skapa en stabil plattform för social sammanhållning och långsiktig fred. Studien kommer att genomföras med hjälp av fokusgrupper bestående av universitetsstudenter i tre Irakiska städer; Baghdad, Basra och Erbil.

Slutrapport

Genom min fältstudie i Irak, som jag gjort inom ramen för min magisteruppsats i Freds och Konfliktstudier vid Umeå universitet har jag undersökt vilken roll en fungerande demokratisk rättstat kan spela i att skapa en mer inkluderande Irakisk identitet och i att förstärka tilliten mellan olika etniska och religiösa grupper i samhället. För att undersöka detta har jag genomfört tre fokusgrupper med universitetsstudenter från tre olika städer i Irak; Basra, Baghdad och Erbil. Genom fokus grupperna har studenterna själva fått diskutera och reflektera över frågor om identitet, tillit och medborgarskap. Alla mina slutsatser är därför baserade på deras egna erfarenheter, åsikter och attityder så som jag i efterhand tolkat dem.
Resultatet från fältstudien visar på och bekräftar den grundläggande roll som skapandet av en demokratisk rättstat kan spela i att skapa inkluderande identitet och i att förstärka tilliten mellan olika grupper i samhället. För att minska den politiska roll som etniska och religiösa identiteter har fått i Irak krävs en djupare förståelse av de bakomliggande orsakerna till varför identitetsfrågor blivit viktiga i konflikten. Resultatet från min studie visar på att den ökade sekterismen i Irak grundar sig i en kombination av historiska och samtida faktorer som alla är kopplade till att Irak saknat en demokratisk rättstat. Exempelvis menade alla studenter att frånvaron av demokratiska traditioner, ideologiska partier, fungerande, effektiva och opartiska institutioner varit avgörande för att förstärka de etniska och religiösa identiteterna.
Min fältstudie i Irak har visat hur alla dessa faktorer är direkt kopplade till statens bristande förmåga att upprätthålla politiska och civila fri och rättigheter och har bidragit till att minska människors förtroende mot staten. Studien har också bekräftat hur detta efter 2003 skapade förutsättningar för ledare, miliser, politiker och andra aktörer att utnyttja etniska och religiösa grupper för egna politiska och ekonomiska intressen. Allt detta har i ett samspel skapat ett klimat av osäkerhet och förstärkt människors lojalitet inom sina egna grupper på bekostnad av en försämrade relationer mellan grupperna.
Med bakgrund av materialet från fokusgrupperna har jag dragit slutsatsen att utvecklingen av en demokratisk rättstat inte bara är viktig utan också helt avgörande för en långsiktig fred i Irak. Här spelar internationella organisationer och aktörer en mycket viktig roll i sitt fredsuppbyggande arbete. I det här avseendet bekräftar resultatet i min uppsats att fredsuppbyggande arbete inte bara innebär stöd för tekniska aspekter såsom utveckling av det juridiska systemet och utbildning av polis och domare. Tvärtom innebär det en medveten satsning på kvalitet framför kvantitet, och mer konkret, ett långsiktigt engagemang för främjandet av mänskliga rättigheter. En domstol är sett ur medborgarnas perspektiv ingenting annat än en domstol om den inte förmår att fungera på ett legitimt och demokratiskt sätt och arbeta för de principer som finns i enlighet med de medborgerliga rättigheterna. Detta kräver förändringar i de attityder och normer som karaktäriserar relationen mellan staten och medborgarna och är en långsiktig process som förutsätter en ordentlig förståelse för dynamiken mellan staten och det civila samhället.

Uppdatering

Trots framförhållning och förberedelser kan jag efter att ha varit här i några veckor konstatera att det är allt annat än enkelt att på egen hand genomföra forskning i Irak, detta trots den begränsande omfattning som min studie karaktäriseras av. Här kan man inte ringa till universitetets växel och snällt be om att få bli kopplad till någon ansvarig i hopp om att få boka en tid för ett personligt möte. Tvärtom är det på de flesta nivåer i det irakiska samhället informella kontakter som gäller. Bara för att min mammas väninnas väninna, som jag aldrig träffat tidigare men som bor och arbetar som professor på universitetet i Erbil introducerade mig för rektorn på Statsvetenskapliga institutionen blev jag direkt bemött med respekt Även fast jag är enormt tacksam för den ovärderliga betydelse som dessa informella kontakter har, är de samtidigt ett utmärkt exempel på den problematik som det irakiska samhället präglas av. Hur bristen på fungerande institutioner på alla nivåer skapar förutsättningar för godtycklighet och hur informella relationer som många gånger är baserade på etnisk eller religiös tillhörighet ger företräde till institutioner eller viktiga personer.

Detta fick jag bla. erfara häromdagen då jag var inbjuden att delta på en utbildning för ungdomar som var anordnad i en by utanför Erbil i norra Irak. I de tre vägspärrarna på vägen dit frågade säkerhetspolisen efter mitt id kort och släppte utan problem igenom mig och taxichaffören jag åkte med. På vägen hem tre timmar senare, då var minsann andra regler som gällde. I samma spärr så menade precis samma säkerhetsvakter som stoppat mig tidigare att mitt identitetskort ” inte var giltigt” och trodde att jag ljög att jag var svensk medborgare. Jag fick stiga ut ur bilen och gå in i en liten stuga och redogöra för min mammas och pappas namn, om jag är muslim eller kristen, om jag pratar kurdiska, etc. Efter ett kortare förhör var de fortfarande inte nöjda och jag fick helt enkelt åka tillbaka till staden jag åkt till för att hämta min kontaktperson som då kunde åka tillbaka med mig till vägspärren för att intyga att ” jag är jag”. Kontaktpersonen som råkade vara en högt uppsatt politisk person skrek på vakterna och skällde ut dem för att ha behandlat mig på det viset och vips så var jag välkommen att åka hem igen!

Samtidigt som all informell byråkrati och korruption som jag likt det här fallet varje dag upplever både utgör ett hinder och underlättar för min fältstudie så är det precis dessa aspekter som jag skriver om i min uppsats. Trots att detta ibland kan kännas både frustrerande och orättvist så är det icke desto mindre ett reellt faktum och det är en fantastisk erfarenhet att få vara här och uppleva det med egna ögon.