Lerums gymnasium. 50 000 kronor. Utbyte med Centre for Social Action

Stipendiat
Lerums gymnasium Mattias Stadler

Stipendiebelopp
50000 kr

Sammanfattning

När Jan Eliasson besökte vårt FN-rollspel (5/3-09) citerade han Kofi Annan: ”ingen fred utan utveckling, ingen utveckling utan fred – vare sig fred eller utveckling utan mänskliga rättigheter.” Syftet med projektet är att ge elever vid Lerums gymnasium en erfarenhet av praktiskt arbete i ett utvecklingsprojekt i Indien. Vårt mål är att skapa kontakter mellan kulturer men också visa hur utveckling minskar risken för konflikter och ökar möjligheten till mänskliga rättigheter.

Projektbeskrivning

Elever i årskurs 3 på samhällsprogrammet på Lerums gymnasium genomför under november 2009 en resa till Christ University, Bangalore, Indien. Där kommer eleverna att jobba tillsammans med indiska elever kring frågor om ömsesidig förståelse.

Vi kommer att göra studiebesök samt intervjuer och fältstudier inför projektarbeten. Mesta tiden kommer dock att spenderas som volontärer i Centre for Social Action, en frivilligorganisation som drivs i Christ University’s regi. Bland annat kommer vi att under fem dygn ha ett läger då vi bor på indiska landsbygden och deltar i de projekt som CSA driver där. Vi kommer även att besöka motsvarande projekt i slumområden.

Projekten syftar till sådant som att stärka kvinnors sociala och ekonomiska ställning, utveckla hållbart odlande och vattenutvinnande, bostadsförbättring, närings- och kostprogram för små barn, stimulera barn att stanna längre i skolan och HIV/AIDS-upplysning.

 

Till projektet har Lerums gymnasium beviljats 50 000 kr från Palmefonden.

Länk till artikel på Lerums gymnasiums hemsida om indiskt besök under vt 2009:

http://www.lerum.se/Invanarservice/Skolsidor/Lerums-gymnasium/Nyheter/Indienbesok/

Uppdatering

Bangalore 17/11 2009
Natten till den 5 november 2009 anländer nio ungdomar från Lerums gymnasium till Bangalore. Med sig har de tre lärare och en rektor. Efter att ha passerat passkontroll, tull och en feber-scanning för att upptäcka svininfluensa, kommer gruppen ut från flygplatsen. De förväntansfulla möts av tre voluntärer från Centre for Social Action (CSA), organisationen som står som värdar för utbytet. En nattlig färd i skranglig buss tar leder fram till slutmålet: Christ University.

En kort första natt mynnar ut i en första dag som ägnas åt att insupa de första intrycken av Indien: smaker och ljud, dofter och stanker, heliga kor och galen trafik, fattigdom och rikedom, tiggeri och shopping. Dag två består av möten och en rundvandring på skolan. Det bestående minnet är dock besöket i ett av Bangalores slumområden.

Vi är spända när vi stiger ur bussen och går in i Rajanegar. Vågar vi verkligen ge oss in i ett slumområde i en indisk storstad? De första minuterna känns smått obehagliga men känslorna övergår snart till förundran, glädje och hoppfullhet. Vi möts av glada och nyfikna som gärna vill visa oss sin stadsdel och som ännu hellre vill vara med på bild. Med hjälp av voluntärerna från CSA får vi en fantastisk upplevelse bland slummens invånare. De visar hur de, med hjälp av CSA, kan bygga nya hus, hur de startat en återvinningsanläggning, hur barnen får läxhjälp efter skolan och hur kvinnorna i s.k. self-help groups lyckats spara ihop tillräckligt med kapital för att kunna hjälpa varandra med små mikro-lån. Framför allt visar de upp en värdighet och en framtidstro som är alldeles överväldigande. Vi återvänder till skolan med en känsla av att det verkligen går att skapa utveckling.

När kvällen övergår i natt sätter vi oss i en grupp för att åka till Coorg, som ligger i ett område av nationalparker på gränsen mellan de tre delstaterna Karnataka, Kerala och Tamil Nadu. Resan tar hela natten och när vi kommer fram till vårt läger i gryningen består det av små hyddor med tak av gräs, enkla toaletter och ingen dusch. Vi sover åtta stycken, tätt intill varandra, på en hård träbrits. Ett späckat program får oss dock att glömma lägret under dagen och när det blir kväll somnar alla som stockar. Den 8 november börjar med en vandring genom varierande terräng och vegetation. Vi gör också ett besök vid ett vattenfall. Efter ytterligare en god natts sömn beger vi oss till Mysore. Där besöker vi bl.a. Maharadjans palats och templet på Chamundi Hill.

Efter några dagars vila, återhämtning och sight-seeing i Bangalore är det dags för oss att ta del av de projekt som CSA driver på landsbygden. Vi gör ett besök i Kenchanapala där vi gör skolbesök och blir rundvisade på ett lantbruk som ska tjäna som modell för att få bönder att driva humanare och mer lönsam djur- och mjölkproduktion. Gården har 400 mjölkkor som producerar drygt 1500 liter mjölk per dag.

Resans höjdpunkt hittills är dock det läger i Hoskote som vi just återvänt ifrån. CSA bedriver här projekt i ett tjugotal byar. Projekten har fem huvudsyften. Det första är att ge näringsriktig kost till barn och gravida kvinnor. Detta leder vidare till mål två som är att förbättra hälsan. Måltiderna till barnen är självklart viktiga här men man jobbar också med upplysning om näringsriktig kost, vattenhållning och hygien samt preventiv sjukvård. Det tredje målet är utbildning. Främst handlar det om att stimulera barn och deras föräldrar till att stanna kvar i skolan så mycket. Dessutom finns det aktivitetscenter för läxläsning och utveckling av färdigheter som inte får så mycket plats i skolan. Det kan handla om teater, sång eller att tala inför grupp. Inom utbildningsmålet ryms också utveckling av vuxnas kompetens. T.ex. kan de få hjälp att utveckla ett hantverk för att starta ett eget företag. Det fjärde målet går ut på att förbättra resursanvändningen inom jordbruket. Genom att plantera träd och anlägga vattenreservoarer har man lyckats höja grundvattennivån och minska erosionen. Nya grödor, jordvallar och bättre bevattning har ökat avkastningen. Det femte målet handlar om att skapa förutsättningar för att befolkningen ska klara sig utan hjälp när projekttiden är slut. Kvinnorna är organiserade i self-help groups (SHG) där de har möten varje vecka där de sätter sina egna agendor och har sparat ihop en gemensam kassa ur vilken medlemmarna kan ta mikrolån. För att stärka byns ställning gentemot delstatsregeringen har även Community Development Organisations (CDO) startats. Dessa ska klara av att driva krav på t.ex. utbyggnad av infrastruktur tillsammans med CDO:s i närliggande byar.

Under två fantastiska dagar har våra ungdomar fått vara med i skolor, besöka aktivitetscentra, delta i SHG-möten, bevittna näringsprogrammen och jobba på fälten tillsammans med by-invånarna. Andra dagen blev varje elev placerad i en familj och följde deras rutiner och hjälpte till i den mån det var möjligt. Till vår hjälp hade vi voluntärer från CSA. Besöket har givit en unik inblick i hur familjer på indiska landsbygden lever, vilka förutsättningar och drömmar de har. Det har också blivit ett konkret exempel på hur praktiskt hjälparbete fungerar och skapat en medvetenhet om att det faktiskt går att förändra. Det allra starkaste avtrycket lämnar dock människorna. Precis som i slummen möts vi av en värme, en glädje och en gästfrihet som är omöjlig att beskriva. Vi bjuds på te, frukt och mat av människor som får vända på varje rupie för att få ihop till mat för dagen. Flickorna dekoreras med bindis och får prova saris. Vi skrattar, sjunger och försöker att övervinna våra kulturella olikheter och språkproblem.

Nu har vi knappt en vecka kvar på vår resa. Trots att vi haft en del problem med sjukdomar under resan är eleverna fortfarande oerhört positiva och motiverade. De kvällsmöten vi håller i slutet av varje dag är fyllda av engagerade och tankeväckande bilder av de upplevelser som dagen erbjudit. Under de närmaste dagarna ska eleverna arbete med individuella fältstudier till sina projektarbeten. Till helgen ska vi också ha kulturuppträdanden. Vi ska presentera svensk kultur och våra upplevelser under denna resa för våra världar. Vi åker härifrån med intryck och vänner för livet.

För klass SA3 vid Lerums Gymnasium
Mattias Stadler