Katarina Jansson – praktik på lokal organisation i Uganda

Stipendiat
Katarina Jansson

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Resa till Uganda för att utföra obetald praktik vid en lokal organisation som arbetar med freds- och konfliktlösning.

Projektbeskrivning

Jag ska använda mitt stipendium till att finansiera praktik vid en organisation i Kampala vid namn Fellowship of Reconciliation Uganda. Organisationen skapades 1988 i Uganda med syftet att bryta den destruktiva våldstrend som växt fram i samhället i samband med inbördeskriget. I det utdragna kriget med Herrens Motståndsarmé har JYAK spelat en viktig roll i den problematiska och komplexa försoningsprocess som varit nödvändig för den senaste raden fredsavtal. Organisationen arbetar främst med fredsutbildning, försoningsarbete, hjälp till självhjälp, fredslobbying, samt återanpassning av före detta barnsoldater. Medarbetarna i organisationen använder sig bland annat av seminarier och workshops på universitet och skolor för att sprida kunskap om fred och försoning som kan underlätta återuppbyggnadsarbetet efter konflikten. En stor del av arbetet är koncentrerat till de norra delarna av landet vilka drabbats allra värst av konflikten. Jag har valt att praktisera vid en inhemsk organisation som arbetar på gräsrotsnivå eftersom jag tror att detta kan ge mig den bästa inblicken i samhället samt förbättra min uppfattning om de problem som ugandierna möter i sin vardag.

Slutrapport

Med denna slutgiltiga rapport hoppas jag kunna ge en god redogörelse för min vistelse vid organisationen JYAK i Uganda under juli och augusti 2008. JYAKs övergripande mål är att arbeta för långsiktig fred i norra Uganda genom att driva projekt för försoning och konfliktlösning bland grupper som drabbats av den långa konflikten med rebellgruppen LRA.

Vad jag har gjort
Mina främsta arbetsuppgifter under denna praktik har varit att assistera organisationens personal med administration samt med arbete i fält. Jag spenderade ungefär hälften av min tid på huvudkontoret i Kampala och resterande tid ute i fält i de norra delarna av landet. I Kampala var mina arbetsuppgifter varierade, jag sysslade bland annat med projektstrategier samt fundraisingmaterial. För övrigt deltog jag vid planeringsmöten etc och fick därmed en bra inblick i organisationens övergripande arbete. Under den senare delen av min praktik spenderade jag mer tid uppe i diverse flyktingläger i närheten av Gulu och Kitgum. JYAK har nyligen avslutat en rad rehabiliteringsprojekt för före detta barnsoldater i dessa läger och jag fick chansen att assistera personalen med att utvärdera dessa projekt. Vi träffade bland annat en rad lokala ledare samt personer som deltagit i projekten för att få en bild av deras uppfattning. När detta arbete var avslutat påbörjades ett fredsutbildningsprojekt i samma flyktingläger och jag deltog i förberedelserna för detta projekt, bland annat med att rekrytera deltagare från lokalbefolkningen.

Reflektioner
Att komma till Uganda och ta del av JYAKs arbete har varit en otrolig erfarenhet. Resan har förbättrat min förståelse för de komplexa problem som förekommer i efterkrigssituationer samt introducerat mig till olika konkreta sätt som dessa problem och spänningar kan motverkas. JYAK arbetar mycket med dialog mellan olika parter i en konflikt, i detta fall mellan före detta rebeller och dess offer/lokalbefolkningen, för att skapa ömsesidig förståelse och försoning och därmed minska risken för att nytt våld ska blossa upp. Min uppfattning är att dess arbete har haft stor betydelse för många människor som dabbats av det utdragna kriget. Dock har inte alla mina iaktagelser varit positiva. JYAK lider, som många andra liknande organisationer, av brist på organisation samt svagt ledarskap. Dålig planering, långsam arbetstakt, bristande kommunikation och ibland en allmän brist på initiativförmåga och arbetsvilja innebär att mycket tid och pengar tyvärr slösas bort. Organisationen behöver en bättre struktur där arbetsfördelningen är tydligare samt som främjar effektivare arbete. Trots detta har de flesta av mina förväntningar ändå infriats och jag har lärt mig otroligt mycket. Att få en chans att studera organisationens struktur och arbete har också givit mig mycket ny kunskap och jag är nu mer medveten om de problem som ofta förekommer. Jag hoppas nu kunna fortsätta mina studier i utveckling och fattigdomsbekämpning med en bättre uppfattning om hur verkligheten ser ut i många delar av Afrika samt med ny kunskap om konfliktlösning.

Uppdatering

Jag har nu spenderat tre veckor vid den ugandiska organisationen Jamii Ya Kupatanisha (JYAK). Syftet med denna rapport är att ge en kort överblick av mina erfarenheter hittills samt relevanta reflektioner och iakttagelser. JYAKs övergripande mål är att arbeta för långsiktig fred i norra Uganda genom att driva projekt för försoning och konfliktlösning bland grupper som drabbats av den långa konflikten med LRA.

De två första veckorna spenderade jag på huvudkontoret i Kampala där jag har haft möjlighet att delta i organisationens administrativa arbete samt planering. Detta har givit mig en god uppfattning om de praktiska problem som organisationer som denna ofta stöter på. Det största problemet är brist på pengar samt oregelbundna donationer vilket försvårar långsiktig planering och implementering av projekt. Donationer är ofta begränsade till ett eller två års tid vilket innebär att mer långsiktiga program inte kan genomföras. Ett annat problem är bristfällig kommunikation mellan personalen i fält och i  Kampala.

Den mest givande erfarenheten hittills har varit den senaste veckan som jag spenderat i Gulu i norra Uganda. Jag har assisterat fältpersonalen i deras arbete i fyra olika flyktingläger runt städerna Gulu och Kitgum. Jag har bland annat träffat ”community leaders” och ett antal före detta barnsoldater för att utvärdera deras uppfattning av de rehabiliteringsprojekt som JYAK har drivit under det senaste året. Vi har också påbörjat ett fredsutbildningsprojekt med syftet att skapa förståelse för att även barnsoldater är offer. Många ungdomar som lyckats återvända till sina byar/flyktingläger möts av misstankar och anklagelser från offer och anhöriga till de tusentals som skadats och dödats av rebellerna. En del barn har tvingats att döda sina egna släktingar vilket leder till väldigt komplicerade situationer när de återvänder. Brist på förståelse och information kan därför leda till konflikt. Utbildningen förser även deltagarna med ickevåldsmetoder för att lösa framtida konflikter och konfrontationer. Målet är att främja försoning och skapa möjligheter för en bättre framtid. Trots att dessa människor har lidit otroligt mycket under den 20-åriga konflikten har många jag träffat en positiv bild av framtiden och tror att de äntligen har sett slutet på det långdragna kriget. På grund av detta nyfunna hopp står idag allt fler hyddor i lägren tomma. Det kommer att ta lång tid innan norra Uganda helt återhämtat sig, men det är i alla fall ett steg i rätt riktning att fler och fler flyktingar vågar återvända till sina egna hem.