Joanna Larsson, Göteborg. 10 000 kronor. Volontärarbete på barnhem i Kenya

Stipendiat
Joanna Larsson

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Vårt syfte är att undervisa barnen på skolan om sexualkunskap samt förebyggande av sjukdomar som hiv och aids. Vi ska också hjälpa till i sjukstugan dit barnen kan komma vid lindrigare åkommor. Målet är att få bidra med vår kunskap, att få samarbeta och träffa människor från ett annat land med annan kultur. Vi vill lära oss mer om situationen i Kenya, samt kunna förmedla vår kunskap. Att samarbeta, umgås och lära av varandra anser vi bidrar till en ökad internationell förståelse.

Projektbeskrivning

Den 11 juni bär det av till barnhemmet Phyllis Memorial i Nakuru, Kenya där jag och min klasskompis Eva-Lena ska arbeta som volontärer i två månader. Som snart färdiga sjuksköterskor vill vi använda våra kunskaper inom hälso- och sjukvård. Tanken är att vi ska bidra i undervisningen på barnhemmets tillhörande grundskola om vad hälsa är samt hur man kan förebygga ohälsa. Utöver det ska vi hjälpa till i sjukstugan dit barnen kan komma vid lindrigare åkommor, samt lära ut hjärt- och lungräddning till personalen med övningsdockor vi fått från skolan. Vi vill också fortsätta med projektet som finns på barnhemmet sedan tidigare där syftet är ta med barnen till en bassäng för att simma och bada en gång i veckan. Lika mycket som att vi vill bidra med det vi kan och lära oss nytt, ser vi fram emot att få uppleva vardagen tillsammans med människor från ett annat land med annan kultur. Vi kommer kontinuerligt att skriva i bloggen för att hålla er uppdaterade om vad som händer och sker.

Hälsningar, Joanna Larsson

Mobilnummer: 0761-183967
Barnhemmet Phillys Memorial blogg länk:

http://www.kampiyamotosbarn.blogspot.com

Slutrapport

Under två månader har jag och Eva-Lena arbetat som volontärer på Phyllis Memorial Childrens home i byn Kampi Ya moto i Kenya. Det är ett barnhem som startats av en svensk-kenyansk kvinna för tio år sedan och där bor nu över hundra barn. Barnhemmet ligger på landsbygden, utan tillgång till elektricitet eller rinnande vatten men med egen odlings och betesmark. Phyllis memorial bedriver också en grundskola i anslutning till barnhemmet, där även barn från kringliggande område går.

 

Mycket låg i våra egna händer att styra upp när vi var på barnhemmet. Vår närvaro skulle inte vara oumbärlig, det finns alltid anställd personal på barnhemmet, som också bor där. Vi ville få bidra med våra kunskaper i hälsa och vård, vad gäller småskador och omläggningar kunde vi hjälpa till med både det ena och andra samt bedriva lite undervisning i hygien. Vardagen gick trots det långsamma tempot i rasande fart, vi hjälpte personalen i alla de sysslor som finns att göra. Vi hjälpte till i köket, med djuren, vi hjälpte barnen att tvätta, städa, bära vatten och med läxor. Vi lekte mycket med många av de tillsynes outtröttliga barnen. Då det inte lämpade sig att vi höll i sex- och samlevnadsundervisning hade vi istället intressanta samtal med tjejerna efter sagostunden vissa kvällar. Dessa var riktigt givande, kunskapen i hiv/aids och andra smittsamma sjukdomar var större än jag förväntat mig, men det fanns en hel del att diskutera gällande känslor, könsroller och kvinnans behörighet till sin egen kropp.

 

Resan blev inte lika uppdragsorienterad som vi planerat för, men det blev ändå bättre än jag förväntat mig. I efterhand är jag glad för vad jag fått med mig i form av erfarenhet och insikt som man bara får genom upplevelsen av vardagen med varandra. Alla dessa barn som lever med totalt andra förutsättningar än jag själv är van vid var, det tog lite tid att se bortom eländet och istället lära känna individen och se all denna styrka som finns och inspirerar så. I Kenya verkar det vara väldigt annorlunda i sätt att tänka och resonera från vad jag är van vid. Med pengar verkar man kan köpa allt. Makt, möjligheter och förmåner. Har man bara pengar kan man köpa vatten och mark, vård om man blir sjuk, man kan köpa rätten till sin sida, väljarnas röst, praktiskt taget allt. Och med pengar har du makt att se till att andra nekas dessa resurser, så som är fallet med de vattenledningar som finns vid barnhemmet men de inte får lov att ta del av. Detta var ett sätt att se och uppleva tillvaron som jag aldrig sett på det förut då vi har det så annorlunda här med tryggheten i välfärdsstaten. Det gör mig än mer motiverad för att vara med och försöka få till en förändring, jag vill visa att individen kan mer än den tror och att det inte behöver vara som det alltid varit.

Här i Göteborg är planerna igång för en stödfest till Phyllis memorial, med lokala liveband, kenyansk mat och dryck och förhoppningsvis lite av den förförande dans vi försökt lära oss, utan större lycka.

Uppdatering

Tre veckor har gatt sedan jag och Eva-Lena kom till barnhemmet Phyllis Memorial Childrens Home. Det har varit en omvalvande tid med manga nya intryck. Barnen ar i aldrarna 3-16 ar och ca 100 i antal sa det har varit manga nya ansikten att lara kanna. Det tog ett tag att komma in i vardagslunken. De flesta av ravarorna odlas och skordas pa barnhemmet, sa det ar mycket arbete bakom ravara till fardiglagad mat. Vi hjalper till med det mesta, fran att rensa majs och bonor till att stada och servera maten. Med manga barn pa litet antal personal blir volontarerna en tillgang nar det kommer till lekar och bus. Aktiviteterna far anpassas beroende pa alder fran hopprep, mala, lasa saga till promenader. Vi har aven forsokt strukturera upp en simdag i veckan. Ibland blir saker inte som man planerar men det galler att ta det med ro och inte tappa talamodet, till slut lyckas det. Sjukstugan och biblioteket ar inte fardigbyggt vilket vi fick intrycket av, det fattas fonster och malning. Det ska dock bli fardigt innan 10-ars jubileumet i augusti. Sa vi kommer att kunna vara med och gora iordning och inreda sjukstugan som planerat. Vi har under tiden gjort nagra punktinsatser med vrickade fotter och diverse saromlaggningar. Vi har markt att det kravs mer kunskap om hygien i samband med sarvard, vilket vi forsoker informera om. Vi var med tva av barnen pa sjukhuset det var en upplevelse. Ett av barnen behover eventuellt ta bort sin blindtarm men da kostnaden for sjukvard och i synnerhet operationer ar hog ar detta inget lattsamt beslut. I jamforelse med Sverige dar borttagning av blindtarmen ar ett enkelt ingrepp ser vi stora kontraster.

Barnens vardag ar haftig att ta del av. Utan foraldrar far de klara mycket sjalva, syskonen tar hand om varandra, de aldsta tar hand om de minsta. Utan elektricitet och rinnande vatten tvattar de sina klader diskar och stadar med en sadan sjalvklarhet och ro. Arbetet kanske inte ar lika effektiviserat men de tar verkar ha det trivsamt under tiden.