Hässelby gymnasium. Folkmord, rasism och aktuella konflikter

Stipendiat
Hässelby gymnasium Liselotte Sandman lärare handledare

Stipendiebelopp
36000 kr

Sammanfattning

Syftet är att eleverna själva ska få möta de miljöer/platser där de systematiska folkmorden på judar ägde rum och öka deras förståelse för fredligt samarbete. Besök på Riga Language School där vi möts, samtalar, lär av varandra och skapar framtida hållbara relationer och förståelse mellan ungdomar vilket förebygger för fred. Vi vågar samtala med letter om svåra övergrepp på ett respektfullt sätt vilket motverkar rasism idag och ger de svenska ungdomarna större internationell för

Projektbeskrivning

Liselotte Sandman och elever på Hässelby gymnasium åker till Riga våren 2009. Syftet med resan är att eleverna själva ska få möta de miljöer och platser där de systematiska folkmorden på judar ägde rum och öka deras förståelse för fredligt samarbete. Eleverna förbereder sig tex genom att spela upp olika vardagssituationer och politiska konflikter där våld kan förekomma, både i rollen som offer och förövare. Vi besöker en gymnasieskola där ungdomarna möts, samtalar, lär av varandra och skapar framtida hållbara relationer. Vi vågar samtala med letter om svåra övergrepp på ett respektfullt sätt vilket motverkar rasism idag. Vid hemkomst samlar vi ihop våra intryck i ett gemensamt seminarium där vi ventilerar både fakta och känslor. Eleverna publicerar sina intryck i vår skoltidning. Vid ”Öppet hus” för nya elever bjuder vi in till bildvisning och diskussion kring våldsproblematik. Vårt arbete avslutas med workshops kring konflikthantering där varje elev formulerar sin egen strategi.

Slutrapport

Vårens arbete avslutades med en resa till Riga, Lettland där det främsta syftet var att eleverna på Hässelby gymnasium själva skulle få möta de miljöer och platser i Riga där systematiska och grymma folkmord på den judiska befolkningen ägde rum under andra världskriget. Sedan flera år har vi kontakt med en skola i Riga som vi har utbyte med.

Då vi märker en ökad tendens till främlingsfientlighet och intolerans bland svenskar så känns det än viktigare att låta elever själva få bevittna och leva sig in i de grymheter som skedde i tex Rumbulaskogen utanför Riga där 25 000 judar arkebuserades under två dagar 1941.

Väl på plats i Riga besökte vi även Ockupationsmuseet där vi fick massor av lärdomar kring den sovjetiska ockupationen och deportationen av den lettiska befolkningen vilket ledde till nya projekt på hemmaplan där vi studerade massmorden, deportationerna i det sovjetiska imperiet. För mig som lärare och för mina elever har det dock blivit mycket mer än en resa. Vi såg tex prostitution på öppen gata vilket väckte nya tankar och nya diskussioner som vi tog med oss in i klassrummet. Vi upplevde fattigdom, misär och klasskillnader mellan ryssar och letter. Vi förde ständiga diskussioner där de uppstod. Våra kontakter på Riga Language Centre School gör det också möjligt för oss att möta lettiska ungdomar och med dem samtala på ett respektfullt sätt kring förintelseproblematik och den sovjetiska ockupationen av ett litet land. Vi lär av varandra och knyter varaktiga relationer och förståelse mellan ungdomar i norra regionerna av EU.

Bland det sista vi gjorde var att se filmen ”The Reader” som vi efteråt diskuterade utifrån människans inre väsen och kampen mellan det onda och goda inom oss och begreppen skam och stolthet som inre drivkrafter. Den genomgående frågan vi hela tiden vågade titta på är: Kan jag bli en förövare? Vi har publicerat bilder på hemsidan, elever har berättat för andra elever på skolan om sina upplevelser.

Arbete kring våld, tolerans i kursen Våldets mekanismer bygger på att eleverna är aktiva medskapare. Utan deras tankar, reflektioner och värderingar kan man inte stärka deras självbild och inte heller ge dem redskap att handla. Språket är det kollektiva verktyg med vilket vi kan uttrycka ny kunskap. Med språkets hjälp så får vi den distans till omvärlden som vi behöver för att skapa vår egen världsbild. Med hjälp av språket och samspelet med den värld vi lever i så utvecklas vi till tänkande och emotionella varelser.

Genom hela arbetet löpte alltså diskussioner och rollspel utifrån vardagssituationer tex våld i hemmet, våld mellan ungdomar etc.

Vi avslutade våren med den resa till Riga som Palmestipendiet gjorde möjlig dit alla som deltagit aktivt följde med. Vi besökte Riga Language Centre School som vi haft kontakt med i flera år. Deras elever har välvilligt tagit emot oss på skolan, lett samarbetsövningar och lekar och guidat oss i Riga. I år följde de inte med oss till Rumbulaskogen vilket de gjort tidigare år men vi förde intressanta diskussioner på skolan om varför vi var intresserade av det lettiska folkets delaktighet i de judeförföljelser som skedde i Lettland med början 1941. Vi tillbringade fritid med varandra och de lettiska ungdomarna fick visa det som var viktigt för dem. Bla spelade vi fotboll tillsammans i solnedgången på stranden i Jurmala.

Det är en omöjlig uppgift att avgöra om undervisning, upplysning, medskapande givit de önskade effekter som projektet syftat till men vi har inte ens ”råd” att välja bort frågorna. Hässelby gymnasium är en förortsskola med elever med olika etnicitet och ekonomiska förutsättningar. Många lever i en verklighet där våld är en del av vardagen. Fiktivt våld konsumeras av i stort sett alla ungdomar och många har drabbats av oprovocerat våld i olika former. Några fascineras av högerextrema åsikter medan andra vill förstå vad som driver enskilda människor och grupper till att utöva våldshandlingar. Jag har dock själv en positiv människosyn och tror på att göra mer av det goda för att bekämpa det onda. Det är dock viktigt att inte fastna i skuldbeläggande och förenkling utan att vara lyhörd för vad som formar och präglar oss. Vi måste våga studera vår egen inhemska historia där förekomst av övergrepp på människor skett i form av steriliseringar och förtryck av vår egen urbefolkning.

Medvetandegörande är en livslång process och om jag inte trodde på att det ger effekt så skulle mitt arbete som pedagog kännas både meningslöst och hopplöst.

Förutom kursen som helhet så skapar faktiska möten mellan människor både självförtroende och mogenhet. Att ungdomar får lära känna varandra ger dem kunskap om både egen och andras kultur. De blir mer medvetna om sig själva, sina värderingar och får tänka till hur man både presenterar sig själv, sin skola och sin kultur. Möten skapar respekt för olikhet och förebygger fredliga framtida samarbeten. Att få mötas, att skapa tillsammans och framförallt ha roligt blir något som de kan ha med sig i livet.

Våra elever fick dessutom öva sin engelska i naturliga situationer vilket stärkte deras självförtroende. Vårt skolsamarbete bidrar dessutom till demokratiska processer i en ung nation som Lettland.

Konkreta resultat av vårt projekt är reseberättelser, foton och filmer som delvis lagts ut på vår hemsida. En del material är dock lite för utlämnande för att publiceras och jag har i samråd med webbansvarig valt att inte göra så.

Eftersom kursen Våldets mekanismer idag inte finns som tillvalskurs har jag valt att fortsätta arbetet genom att lyfta in projektet i religionskunskapen och ämnet samhällskunskap. Ämnena har ett eget faktainnehåll men parallellt med begreppsinlärning är diskussionen om tolerans och allas lika värde det mest centrala. Kunskap kring Konventionen om de mänskliga rättigheterna dess tillkomst och tillämpning löper som en röd tråd i kurserna och detta för att öka internationell förståelse och öppenhet.

För min egen del har resorna till Lettland ökat mitt behov av kunskap kring hur judeförföljelse och systematisk förintelse av judar, och oliktänkande i framförallt Östra Europa gick till. Jag åker därför till Ukraina sommaren 2010 med Svenska Kommittén mot antisemitism för att ytterligare skaffa mig kunskap och planera för eventuella framtida projekt. Jag besökte även Vitryssland förra våren vilket ledde till ett annat projekt finansierat av Svenska Institutet som också går att läsa om på vår hemsida: www.hasselbygymnasium.utbildning.se

Som avslutning vill jag poängtera vikten av att få finansiering till projekt av ovanstående karaktär speciellt för en liten skola som Hässelby gymnasium som inte har några egna fonder eller finansiella medel som tex andra äldre skolor har.

Stockholm den 22 december 2009

Hässelby gymnasium
Liselotte Sandman, projektansvarig

Uppdatering

Förberedelserna inför projektresan till Riga pågick under våren 2009. Vi arbetade i tillvalskursen Våldets mekanismer i klassrummet med olika rollspel och värderingsövningar kring givna historiska händelser där våld och förtryck förekommit. Vi diskuterade och problematiserade vilka som var offer och förövare. Vi försökte sätta in övergrepp mot minoriteter, folkgrupper och enskilda individer i ett större perspektiv där tex den koloniala historien haft betydelse. Vi studerade psykologi och satt oss in i experiment som visade hur vi människor kan handla obegripligt på såväl individ, grupp som samhällsnivå när vi hamnar i pressade situationer. Vi studerade våldsidéologier och propagandans makt. Vi diskuterade gränssättning och hur man kan handla i olika situationer men också förstå oss själva och därmed förhindra ett handlande eller att aktivt ta ställning för de goda krafterna.

Eleverna fick tex spela upp olika vardagssituationer där våld kan förekomma och sätta sig in rollen som både offer och förövare. Vi skapade själva olika yttre förutsättningar och lyfte fram våra innersta känslor för att leva oss in i olika folkgruppers situation kring tex folkmordet i Rwanda. Vi fördjupade oss i den systematiska judeutrotningen i Nazityskland och i de ockuperade länderna.