Demokrati för Barns Framtid (DBF), 40 000kr. Kaze Bibondo – Välkomna barn!

Stipendiat
Demokrati för Barns Framtid (DBF) Claudien Tuyisabe

Stipendiebelopp
40000 kr

Sammanfattning

Tanken med det här ungdomsutbytet i Burundi är att förstå drivkrafterna bakom etniska motsättningar och få kunskap om ursprungsbefolkningen Twa. Hur kommer det sig att 30 % av ett folk kunde utplånas i ett folkmord utan att de hade någon historisk skuld? Hur kommer det sig att bergsgorillorna i Rwanda fick mer uppmärksamhet?
Det här projektet går ut på att uppmärksamma ursprungsfolket twa – och att ge empowerment till ungdomar i utanförskap.

Projektbeskrivning

Ungdomar från Gotland ska besöka ursprungsfolk i Burundi

Sommaren 2012 ska fyra ungdomar från Demokrati för barns Framtid (DBF) i Visby åka till Burundi för att träffa ursprungsfolket Twa, ett pygméfolk och landets första invånare. Resan sponsras av Olof Palmes Minnesfond.

”Det kommer att bli spännande att besöka Burundi, som ligger i hjärtat av Afrika”, säger Erik Abrahamsson, en av ungdomarna som ska följa med på resan. ”Burundi är ett litet och bortglömt land men vi hoppas kunna skapa band mellan Burundi och Sverige.

Burundi är ett av världens fattigaste länder och har precis nått fred efter ett 12 år långtinbördeskrig. Landet är också ökänt för det stora folkmord 1994 då nära en miljon människor dödades i Burundi och grannlandet Rwanda.

Tanken med resan är att stärka Twa-ungdomar och ge dem kraft att forma sina egna Ungdomarna ska också lära sig mer om etniska motsättningar och försöka ta reda på varför Twa drabbades så hårt i folkmordet. Hur kommer det sig att 30 % av ett folk kunde utplånas i ett folkmord utan att de hade någon historisk skuld? Hur kommer det sig att bergsgorillorna i Rwanda fick mer uppmärksamhet?

Ungdomarna ska också delta på ett ungdomsläger i Vugizo och träffa personer med albinism som lever mycket farligt i Östafrika eftersom deras kroppsdelar anses ha en läkande kraft. Resan kommer att pågå i fyra veckor – med start i juni 2012.

Uppdatering

Andra rapporten till Olof Palmes Minnesfond

 

Twa – ett bortglömt ursprungsfolk

 

Det har varit en händelserik början på ungdomsutbytet i Burundi. Vi möttes av närmare 100 personer på flygplatsen som hälsade oss välkomna. Vi träffade bland annat vår samarbetsorganisation DAJBU/DYF Burundi som guidade oss i huvudstaden Bujumbura.

 

Andra dagen besökte vi Burundis största fängelse, med över 3 000 interner (fängelset är gjort för 1 000 personer). Här lever både män och kvinnor och barn som är födda i fängelset. Vid stängsel råder febril aktivitet där försäljare säljer mat och cigaretter till fångarna. De är upp till anhöriga att hjälpa till med pengar för mat och mediciner. Vi träffade bland annat en flicka i 17-årsåldern som är dömd till livstids fängelse eftersom hon gjorde en abort. Det var två år sedan.

 

”Förhållandena i fängelset verkade ändå bättre än vad jag hade tänkt mig, kvinnorna hade en egen avdelning”, menar Hanna Jörnéus. ”De flesta verkade friska, men det är svårt för dem som inte har anhöriga utanför som kan hjälpa till med medicin och mat, några låg och var väldigt dåliga. Och det finns säkert många mer problem som vi inte fick se under vårt korta besök”.

 

Vi träffade också Burundis skolminister, Severin Buzingo, som berättade att ungefär 1,8 miljoner av barnen går i skolan, vilket motsvarar drygt 50 % av alla barn i landet. För bara några år sedan var siffran närmare en miljon. ”Efter inbördeskriget som slutade 2006 har vi kunnat satsa mer på utbildning”, säger skolministern. ”Men på grund av fattigdom är det många barn som fortfarande inte går i skolan”. Vi frågade hur många av barnen som tillhör ursprungsfolket Twan som går i skolan, men ministern kunde inte ge någon konkret siffra. Han menade att ursprungsfolket Twa måste ändra sin mentalitet, och kunde inte medge att det fanns diskriminering mot Twa inom skolans värld.

 

Burundi är ett land med stora kontraster; rika och fattiga, stad och landsbygd, hotellkomplex och hyddor. Skillnaden är stor mellan de vidsträckta bostadskvarteren i Bujumburas utkanter och de överdådiga resorten vid Tanganyika-sjön. Över 85% av landets invånare bor på landsbygden och de lever på samma sätt som deras förfäder gjort i generationer. På många platser är det ovanligt att stöta på både pengar och bilar.

 

Naturen är fantastisk. Över hela landets inre klättrar branta terrasserade sluttningar upp från små bosättningar och ensliga gårdar nere vid vägkanten. Fåror av rödjord och svart sandblandad lera visar var hackan nyligen har varit framme, eukalyptusträden gnistrar i silver mot de gröna teplantagerna, bananträden växer överallt. Här finns kuperad regnskog, runda bergsknallar, böljande hedar, vidsträckta savannplatåer och vulkaniska bergstoppar lika spetsiga som filade tänder.

 

I slutet på första veckan åkte vi till Gitega, Burundis näst största stad, där vi besökte ett flyktingläger i Gihamagara. Flyktinglägret uppstod efter folkmordet 1994 och här lever fortfarande tutsi-minoriteten i enkla hus på dammiga lergator.

 

Senare på dagen besökte vi en Twa-by i utkanterna av Gitega där ursprungsfolket Twa (ett pygméfolk) lever ett avskilt liv. Många Twa försörjer sig på keramik och jordbruk. En kruka kan kosta så lite som fem kronor.

 

Många Twa lever fortfarande i enkla hyddor och de möts av diskriminering och ses som smutsiga. Endast ett fåtal av Twa-barnen går i skolan. I folkmordet i Rwanda 1993 dödades en tredjedel av Twa under trots att de inte hade någon historisk skuld till motsättningarna mellan de större folkgrupperna hutu och tutsi. Efter folkmordet fick bergsgorillorna större internationell uppmärksamhet …

 

Nästa punkt på schemat är att besöka Vugizo i södra Burundi där vi ska delta på ett ungdomsläger med närmare 200 deltagare. Vi ska också bekanta oss mer med Twa och försöka ta reda på varför de brottas med så låg status – och varför de bokstavligen slaktades under folkmordet. Vilken framtid har Burundi? Vilken framtid har Twa? Förhoppningsvis är framtiden ljus – varje ny generation växer ju upp med nya minnen och nya framtidsplaner.