Stipendiat
Brännkyrka församling, Svenska kyrkan Cecilia Öhrwall
Stipendiebelopp
30000 kr
Sammanfattning
Syftet med resan är att stimulera det intresset som redan finns i gruppen för internationella frågor, ekumenik och rättvisa utifrån ett ungdomsperspektiv. Genom att integrera med eleverna i CMS och Jyothi Seva skapas personliga erfarenheter och kontakter som ger erfarenheter för livet.
Projektbeskrivning
Sedan några år har vi ett stort ungdomsarbete kring sång och internationellt arbete då vi förra året gjorde två resor, en till Indien och en till Israel och Palestina.
Hösten 2010 åkte vi med en sånggrupp på 9 ungdomar som idag är 19 år till just Coimbatore Music School (CMS) och Jyothi Seva Home fore the blind i Bangalore.
CMS har fokus på musikundervisning för föräldralösa och mindre priviligierade barn, Jyothi Seva är ett hem för blinda föräldralösa barn där sången är ett av verktygen.
Ungdomarnas intresse och upplevelser av resan har gjort att vi förstår att detta blev en fantastisk erfarenhet för livet. Därför vill vi nu erbjuda ytterligare en grupp att göra denna resa och genom den se om vi kan göra detta till en större och kontinuerlig satsning framöver.
Syftet med resan är att stimulera det intresset som redan finns i gruppen för internationella frågor, ekumenik och rättvisa utifrån ett ungdomsperspektiv. Genom att integrera med eleverna i CMS och Jyothi Seva skapas personliga erfarenheter och kontakter som ger erfarenheter för livet, eller som undomarna själva uttrycker det;
*Träffa människor med en annorlunda bakgrund men vi har ändå musiken gemensamt
*Lära känna människor från annorlunda kulturer och på så vis få förståelse för hur andra tänker och agerar i olika situationer
*En bra upplevelse och nya utmaningar
*Att vi kan hjälpa varandra på olika sätt
*Visa på att ungdomar faktiskt bryr sig.
Resan planeras så att vistelsen i Indien kommer att vara i 14 dagar. Tid: from 24:e februari-10:e mars 2012 och det är 12 ungdomar i åldern 18-25 år som reser med 2 ledare från församlingen.
I församlingen vill vi bygga upp en gemenskap genom delaktighet med det arbete som görs på CMS. Brännkyrka församling har ambitioner att arbeta för en fortsatt relation med skolan i formen ”vänskola”. Fokus är musikens betydelse för barn och ungdomars personliga utveckling i såväl Indien som Sverige.
Vid pennan
Cecilia Öhrwall
pedagog
0733 540481
cecilia.ohrwall@brannkyrka.org
Slutrapport
Reseskildring för Brännkyrka församlings resa till Indien våren 2012
Syftet med resan till Indien var att fördjupa det intresset som redan finns i gruppen för internationella frågor, ekumenik och rättvisa utifrån ett ungdomsperspektiv.
Senare delen av hösten 2011 färgades av lucia -och julkonserter- där betoningen i Svenska kyrkan handlar om att samla in medel för de som inte har möjlighet till att ex fira jul.
Vårt tema handlade om att göra något för de människor som är hemlösa. Vi besökte Stadsmissionen ”Ung station” på internationella barndagen och tog del av det arbetet de bedriver för barn och ungdomar. Vi förstod att det finns ett stort antal ungdomar i Sverige som är hemlösa.
Vi deltog i ett samarbete med Rädda barnen och Klara kyrka för hemlösa genom ett insamlingsprojekt veckan före jul, fick också ta del av facebookgruppen ”Karl Bertil Johnsson och hans vänners”- insamling dagen före julafton för hemlösa i Stockholm.
SENSUS är en av våra samarbetspartner i församlingen. Vi träffade Sudhagar Thangavel; troende hindu genom ”Fredsagenterna”, SENSUS, och det arbetet de bedriver i religionsmöten.
Sedan hade vi en ”lycka till”-konsert i januari där vi samlade in pengar till Coimbatore School of Music (CMS) i Indien.
Under resan besökte vi tre städer, Bangalore, Coimbatore och Trivandrum
I Bangalore besökte vi Jyothi Seva, en skola och även ett hem för blinda barn. Det var ett mycket fint möte där ungdomarna sjöng för varandra och där våra svenska ungdomar lärde blinda barnen en afrikansk sångdans. Vi hade skickat musiken i förväg så de lärt sig sången. Stegen till dansen visade ungdomarna genom att visa med de blinda barnens händer på sin egen kropp och samtidigt försöka förklara- en direkt kontakt uppstod mellan barnen och ungdomarna.Vi deltog också i en ekumenisk ungdomskväll i St Patricks Church i centrala Bangalore.
I Coimbatore besökte vi Meher Children där CMS arbetar varje lördag. Det är ett hem för föräldralösa barn där de bor i 10 olika hus med en ”bonusmamma” och med syskon som alla är hemlösa i olika åldrar- och blir tillsammans en familj som har ”adopterat varandra”. Här blev det roligt med kontakt lekar och kanonsånger, barnen berättade och visade oss sina hem.
Vi hade en konsert ihop med barnen i Meher som fick en stor uppmärksamhet i form av recensioner i tidningar och insamling av pengar till Coimbatore Music School för att fortsätta bedriva arbetet.
Vi fick också hälsa på barnhemmet Ashraya Bakabhavan som CMS besöker regelbundet med ca 100 barn där det endast finns 6 stycken vuxna som handhar dem. De har det väldigt enkelt och spartanskt och det mötet är något alldeles speciellt som jag tror alla bär med sitt i djupet av hjärtat. Barnen satt fast i våra händer och armar och ville aldrig släppa taget. De kunde bara några fraser på engelska som de alla sa; Vad heter du? Hur gammal är du?, Vad heter din mamma och pappa? Vi dansade och sjöng för varandra och när vi skulle gå blev det en tankeställare och en tacksamhet för det livet som man har hemma. Och kanske det bästa som många av de svenska ungdomarna sa när vi lämnade hemmet: ”Vad kan jag göra för en bättre värld?”
I Trivandrum fick vi träffa en sånggrupp som heter Ensamble Seven som en av lärarna på CMS var med i. Tillsammans hade vi en konsert i ett Indiskt kulturhus som kallas Ashram. Här möttes för första gången i detta Ashram den indiska och västerländska musiken. Denna konsert var något som fick står uppmärksamhet både i tidning, radio och tv.
Vi fick även någon dag för återhämtning och reflektion innan det var dags att bege sig hemåt.
Hemkomsten präglades av redovisningar. 22 mars gjorde vi en den kombinerade konserten och reseskildringen ” Ris och curry” -vi bjöd på indisk mat och publiken fick lära sig klä sig i det 2000-åriga kvinnliga klädesplagget Saree, vi sjöng och dansade indisk folkdans och hade musiker till vår hjälp som trakterade det indiska slagverket tabla.
I maj månad fick vi tal del av filmen ”La Paloma Bianca”
(Den vita duvan är en fredsymbol som står för internationell förståelse)
Filmen var ett specialarbete för tre av ungdomarna som visades i Vårfrukyrkan, Fruängen.. Den handlade om att göra något mer för en bättre värld, att engagera sig utan egenvinning.
Det är mycket bra att få möjlighet till perspektiv på sin egen tillvaro som ger en ödmjukhet och en internationell förståelse.
Detta var den andra resan som en grupp ungdomar gjort från Brännkyrka församling till Tamil Nadu i Indien. Vi har påbörjat planering med CMS och församlingen för hur nästa ungdomsgrupps resa till Indien hösten 2013 ska se ut.
Vi har även börjat undersöka om det finns andra organisationer och arbeten som skulle vara av intresse och möjligt att besöka under nästa vistelse.
Och med det vill vi återigen få tacka för att vi fått bidrag till vår resa.
Med vänlig hälsning
Cecilia Öhrwall
Uppdatering
Nu har vi för en vecka sedan landat i Sverige efter planerade resan med vistelsen i Indien i 14 dagar.
Syftet med resan var att stimulera det intresset som redan finns i gruppen för internationella frågor, ekumenik och rättvisa utifrån ett ungdomsperspektiv.
Senare delen av hösten 2011 färgades av lucia -och julkonserter- där betoningen handlar i svenska kyrkan om att samla in medel för de som inte har möjlighet till att ex fira jul.
Vårt tema handlade om att kunna göra något för de människor som är hemlösa. Vi besökte stadsmissionen ”Ung station” på internationella barndagen och tog del av det arbetet de bedriver för barn och ungdomar. Vi förstod att det faktiskt finns ett stort antal ungdomar i Sverige som är hemlösa.
Vi deltog i ett samarbete med Rädda barnen och Klara kyrka för hemlösa genom ett insamlingsprojekt veckan före jul och fick också ta del av facebookgruppen ”Karl Bertil Johnsson och hans vänners”- insamling dagen före julafton för hemlösa i Stockholm.
SENSUS är en av våra samarbetspartner i församlingen. Vi träffade Sudhagar Thangavel; troende hindu genom ”Fredsagenterna” och det arbetet de bedriver i religionsmöten.
Sedan hade vi en ”lycka till”-konsert i januari där vi samlade in pengar till Coimbatore School of Music (CMS) i Indien.
I Bangalore besökte vi Jyothi Seva, de blinda barnen. Det var ett mycket fint möte där ungdomarna sjöng för varandra och där våra svenska ungdomar lärde blinda barnen en afrikansk sång & dans. I förväg hade jag skickat musiken så de hade lyssnat in den, men stegen till dansen visade ungdomarna genom att visa med de blinda barnens händer på sin egen kropp och samtidigt försöka förklara- en direkt kontakt uppstod med varandra, mycket skratt och stor erfarenhet. Vi deltog också i en ekumenisk ungdomskväll i St Patricks Church i centrala Bangalore.
I Coimbatore kom vi till Meher Children där CMS arbetar varje lördag. Det är ett hem för föräldralösa barn där de bor i ca 10 olika hus med en ”bonusmamma” i varje och med syskon som alla är hemlösa i olika åldrar- och blir tillsammans en familj som liksom har ”adopterat varandra”. Här blev det roligt med kontakt lekar och kanonsånger och barnen berättade och visade oss sina hem.
Konserten var en fröjd – barnen sjöng för oss och vi för dem och vi alla tillsammans.
Vi fick också hälsa på barnhemmet Ashraya Bakabhavan som CMS b eöker regelbundet med ca 100 barn där det bara finns Ca 6 stycken vuxna som handhar dem. De har det väldigt enkelt och spartanskt och det mötet är något alldeles speciellt som jag tror alla bär med sitt i djupet av hjärtat. Barnen liksom satt fast i våra händer och armar och ville aldrig släppa taget. De kunde bara några fraser på engelska som de alla sa; Vad heter du?, Hur gammal är du?, Vad heter din mamma och pappa? Samtidigt så glada och fulla av skratt. Vi dansade och sjöng för varandra och så när vi skulle gå blev det en tankeställare och en tacksamhet för det livet som man har hemma. Och kanske det bästa som många av de svenska ungdomarna sa när vi lämnade hemmet: ”Vad kan jag göra för en bättre värld?”
Cecilia Öhrwall/En bro av röster
pedagog
0733 540481
cecilia.ohrwall@brannkyrka.org