Agnes Török och Sara Thiringer. 20 000 kronor. Volontär praktik med internationell konferens

Stipendiat
Agnes Török och Sara Thiringer

Stipendiebelopp
20000 kr

Sammanfattning

Vår resa till Sydafrika för att organisera IFWEAs internationella konferens syftar till att stärka fackliga organisationer genom utbildning och möten. Målet är både att utveckla de deltagande organisationerna i deras nationella arbete och att öka förståelsen för demokrati, fackligt arbete och internationellt samarbete i en allt mer globaliserad värld.

Som praktikanter kommer vi att göra stor skillnad på plats, och arbetet kommer att driva oss i vårt fortsatta internationella engagemang.

Projektbeskrivning

Två unga kvinnor organiserar internationell konferens

Agnes Török från Stockholm och Sara Thiringer från Göteborg är nyss anlända till Kapstaden. Under de närmsta fem månaderna kommer de att arbeta med att organisera en internationell konferens som syftar till att stärka fackliga organisationer genom utbildning, utbyte och möte. Konferensen äger rum 28 november – 3 december 2011 och kommer bland annat att utveckla de deltagande organisationerna i deras nationella arbete och diskutera hur man kan samarbeta för att förbättra levnadssituationen för kvinnor, migranter och anställda i den informella sektorn världen över.

– Överlag kommer dessa möten att öka förståelsen för demokrati, fackligt arbete och internationellt samarbete i en allt mer globaliserad värld, säger Sara.

Arbetet inför konferensen kommer att pågå under hela hösten och innebär planering, projektledning och genomförande. Kongressen organiseras av IFWEA, en paraplyorganisation för ett 70-tal organisationer världen över som arbetar med utbildning för arbetare, facklig utbildning och vuxenutbildning. Många av medlemsorganisationerna har begränsade resurser och inför konferensen är det därför ännu viktigare att man genom ideell arbetskraft och extern kompetens kan nyttja utbytesforumet till fullo.

– Som praktikanter kommer vi att göra stor skillnad på plats, och arbetet är en stor drivkraft för oss i vårt fortsatta personliga engagemang, säger Agnes. Det här är en del av livslångt lärande, både för oss och för mötesdeltagarna.

För mer information:
Sara Thiringer               +27736908401 / +46737185075
Agnes Török                  +27739247403 / +46735708154

Slutrapport

Efter nästan sex månaders praktik med IFWEA är vårt projekt slut. Det är med en känsla av att trots svårigheter och frustration längs vägen så gjorde vi rätt som åkte hit. Konferensen blev riktigt bra, med över hundra deltagare från alla jordens hörn som diskuterade hur den internationella arbetarrörelsen ska ta sig an nya utmaningar och möjligheter i form av mer informell och osäker jobbmarknad, rättvis handel och klimatförändringar. Modernisering, förstärkning och föryngring inom den internationella solidariteten var viktiga teman. Nya kontakter slöts och projekt startades upp.

Konferensen började planeras redan innan vi kom och började arbeta i juli. Inledningsvis bistod vi IFWEA i att skriva fondansökningar för både konferensen och andra projekt. Organisationen har en svag ekonomi och är därför beroende av fonder som satsar på långsiktig verksamhet och inte bara tillfälliga projekt. Efter det jobbade vi fram tills november i huvudsak med tre delar; programmet, deltagarna och information/marknadsföring. Genom detta startade vi en facebooksida, förbättrade hemsidan, bokade hotell och resa för delegaterna, planerade program och salar och förberedde kulturella upplevelser. För IFWEA, men också särskilt för oss, var det viktigt att deltagarna inte fastnade på hotellet utan fick ta del av historien och nutiden från landet. När vi ledde delegaterna på kulturell tur genom slumområdena eller tog ut dem i buss till vinodlingsarbetarnas fackförening och hem kände vi också att vi visade upp vår egen stad och en kultur som blivit en del av vår egen. Vi fick mycket ansvar själva för en del delar, och kände att vi kunde bidra genom nytänkande och våra utomstående perspektiv.

Sista månaden blev trycket högre, två nya praktikanter anlände från Finland och allt behövde vara klart så snart som möjligt. Kontakten med deltagarna hade blivit allt mer intensiv och vi såg verkligen fram emot att få träffa alla på plats och se vad fem månaders arbete kunde sluta med. Vägen hade varit jobbig på många sätt, dels rent professionellt så underfinansieringen av organisationen hade lett till dåliga rutiner och otydligheter. Den var också jobbig för oss själva rent personligt, att komma till ett nytt land och hoppas kunna bidra med sedan ständigt få handskas med tankar om vilken roll man fyller och bidrar till i dagens orättvisa system. Detta gällde både vad vår roll som praktikanter i relation till resten av sekretariatet och rollen som unga, vita svenska kvinnor i det större Sydafrikanska samhället. Vi konfronteras ofta av våra egna privilegier och möjligheter och fick definitivt ett nytt perspektiv på sin egen bakgrund och hur och vad man själv vill påverka. Att ha varandra att lyfta just svenska perspektiv med var ovärderligt i sådana situationer. Vi har lärt oss mycket och blivit mer ödmjuka inför olika organisationskulturer, men vi har också vunnit en del fighter på vägen och tagit med oss något av våra egna tankar och idéer om hur saker kan göras och organisationen kan utvecklas. Bara för att vi är unga och någon annanstans ifrån betyder inte det att vi inte har något viktigt att säga eller bidra med.

Det vi är mest stolta över är dock inte bara konferensen och hur vi kunde bidra till att människor från hela världen fick mötas och diskutera sina och världens utmaningar. Vi bidrog också mycket i arbetet med att utveckla IFWEA:s nya projekt – ett utbytesprogram för unga inom den nordiska arbetarrörelsen. På ett sätt var vi ett pilotprojekt till vad som komma skall, och än idag har vi kontakt med svenska ABF för att kunna bidra med våra erfarenheter till vad som ska bli ett fantastiskt internationellt projekt för global rättvisa och solidaritet. Där hoppas vi kunna lyfta projektet till att innehålla riktigt jämlikhet och ömsesidigt utbyte.

Internationella konferenser i sig är alltid forum för ökad internationell förståelse. Att inte bara genom en kort resa få se en annan del av världen, utan kunna komma närmare andra kulturer genom att möta, lära känna och diskutera med människor är nyckeln till en förståelse och inte bara medvetenhet. Då konferensen driver IFWEA vidare leder också detta på ett direkt sätt till aktion. Vi upplever att vi bidragit starkt till ett forum som jobbade enligt principen se – förstå – agera, vilket vi också försöker leva efter i vår vardag och med våra projekt. Men även vi själva har fått bättre internationell förståelse. Frågor som är stora i Sydafrika – ras och klass – behöver visserligen absolut också diskuteras i Sverige, men diskuterades där på helt andra grunder och med helt andra mål. Att kunna sprida vårt arbete till våra sydafrikanska vänner, våra internationella vänner och nu till våra svenska vänner bidrar absolut till mer prat och bättre förståelse för globalisering och internationella frågor. Det är någonting som vi hoppas och tror leder till mer aktion också.

Utan den arbetstid vi lade ner på projektet hade konferensen absolut inte kunnat genomföras som den gjorde idag. Och utan det finansiella stödet från Palmefonden hade vi inte kunnat åka. Tack!

Uppdatering

Vi har nu varit i Kapstaden, Sydafrika i drygt två månader. Vi har därmed blivit hemmastadda i närområdet och arbetat mycket med konferensen.

IFWEA (the International Federation of Workers Education Organisation) är en ekonomiskt resurssvag organisation men med enorma möjligheter att skapa starka band för internationellt samarbete. Organisationen samlar över 80 organisationer från Europa, Asien, Oceanien, Afrika, Syd- och Nordamerika. Samtliga organisationer fokuserar i olika hög grad specifikt på utbildning för arbetare. En del är fackorganisationer, en del är utbildningssamordnare och andra är snarare inriktade på forskning relaterad till arbetare och arbetarrörelsen. De flesta jobbar dagligen med lokala projekt, men behöver internationella utbyten och möten för att knyta kontakter för nutida och framtida samarbeten samt för att stärkas i sina projekt.

Konferensen som vi arbetar med att organisera är först och främst ett möte mellan medlemsorganisationerna för sådant utbyte. Den kommer att samla delegaterna för viktiga diskussioner om IFWEA:s roll och framtid, och därmed den internationella rörelsen för livslångt lärandes viktigaste utmaningar. Samtidigt är konferensen ett utbildningstillfälle i sig – dels genom workshops inom temat ”Facing Flexibility – Globalising strategies for workers’ education and organisation in the 21st Century”, dels genom den otroliga styrka som finns i att lära från varandra under konferensen tre dagar.

Vår roll hittills har främst bestått i administrativt arbete med IFWEA:s hemsida, information kring konferensen och kontakt med deltagarna. Inledningsvis arbetade vi också mycket med att hjälpa organisationen att samla in pengar för att kunna hålla ytterligare workshops under konferensen. Temat för vårt eget arbete går också under flexibilitets-sloganen, då arbetsbörda och uppgifter varierar från dag till dag och vecka till vecka. Det är tydligt att vår roll fyller en otroligt viktig funktion i att få en stabil planering samt att förbereda deltagarna och IFWEA själv inför händelsen. För att en organisation som så ofta går på knäna ska klara alla sina uppgifter och åtaganden är ytterligare fyra händer och ögon alltid användbart, även om vi ibland kan uppleva att organisationen inte till fullo nyttjar våra kompetenser och arbetstid. Men vi tar själva med oss erfarenhet och tankar, som effektiviserar arbetet och föreslår nytt. IFWEA:s kontor håller just nu på att bli renoverat, vilket försvårar arbetet inför konferensen eftersom det omöjliggör snabba kommunikationer inom IFWEA och mellan IFWEA och dess lokala samarbetspartners. Då vi inte alltid uppfattar att utvecklings- och inflytelsemöjligheter uttalat ges oss finner vi stort stöd i varandra för att ta oss igenom det vardagliga arbetet och utvecklas av det.

För att öka vår egen förståelse för denna del av den internationella arbetarrörelsen samt de lokala utmaningar som medlemsorganisationerna dagligen arbetar med har vi också deltagit på fackorganisationen Sikhula Sonkes årliga kongress. Sikhula Sonke är en feministisk fackförening som organiserar lantarbetare/jordbruksarbetare. De samlar arbetare från hela Western Cape och arbetar med såväl nationell och lokal påverkan som med utbildning för medlemmarna för att förbättra situationen för de mest marginaliserade människorna i det Sydafrikanska samhället; fattiga svarta kvinnor.

Att leva och bo i Kapstaden ger oss också perspektiv på och kunskap om Sydafrikas historia. Det är ytterst intressant att få lokalbefolknings perspektiv på någonting som i Sverige ofta ses som en ren framgångsaga: historien om hur svarta och färgade i Sydafrika till slut vann kampen mot apartheid efter decennier av förtryck och ojämlikhet. Här på plats finns oändligt många fler versioner av denna saga. Sydafrika är fortfarande ett av världens mest segregerade länder där kopplingen mellan hudfärg och klass är skrämmande stark. I fina områden, ofta uppbyggda för att balansera de många slumområden som finns runt de stora städerna, bor i princip bara vita människor som antingen talar engelska eller afrikaans. I ”townshipen”, slumområdena runt städerna, bor med ytterst få undantag bara svarta, ofta Xhosa-talande migranter ifrån det industriellt outvecklade Eastern Cape. Språk och hudfärg är en stark indikatör på klasstillhörighet och därmed också på förutsättningar och framtidschanser hos människor i Sydafrika.

Vad vi också har fått en större förståelse är hur otroligt mycket Sydafrikas, och speciellt Kapstadens, karaktär skiljer sig från ”resten av Afrika”. Kapstaden är i mångt och mycket otroligt likt den vardag vi är vana vid hemma i Sverige, men snabbmatsrestauranger, skyskrapor, fina bilar och stora köpcenter. Vår erfarenhet från Sverige är att Afrika ofta presenteras som ett enda stort land, när det egentligen består av otroligt många olika länder, städer, människor, språk och livsstilar. Den som reser till Kapstaden med förhoppningen om att ”få se Afrika”, kommer ha extremt mycket kvar att uppleva när hon eller han lämnar staden. Än har också vi mycket kvar att lära.