Agnes Björn – volontärarbete i Peru

Stipendiat
Agnes Björn

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Skall volontärarbeta 4 månader i Cozcu, Peru i ett projekt om tjejers självkänsla. Volontärarbetet kommer att ske på ett rehabcenter för tjejer i 15 års åldern som blivit sexuellt utnyttjade.

Projektbeskrivning

Jag heter Agnes Björn och är student på programmet för Internationell Kris- och Konflikthantering vid Umeå universitet. Under åtta veckor kommer jag att arbeta vid ett rehabcenter i Cuzco, Peru för tjejer som blivit utsätta för sexuell exploatering, mestadel via kommersiell väg. Det bor mellan 10-15 flickor på centret beroende på efterfrågan och behov. Flickorna som befinner sig på centret är runt 15 år gamla. De stannar under 7 månader för att bygga upp deras självförtroende och självkänsla. Målet är att de skall förbättra sitt synsätt till sig själv, bygga upp sina värderingar och få en inblick om deras framtid i samhället. Endast kvinnliga volontärer accepteras och god spanska krävs.

Mitt arbete är att samtala med flickorna om deras situation och bidra med mina erfarenheter. Detta kopplat med att organisera stimulerande aktiviteter, workshops och sociala sammankomster. Samtidigt kommer jag kunna bidra med mina kunskaper eftersom jag har arbetat några år med att stärka unga tjejers självkänsla i projektet VARA genom Svenska Ridsport Förbundet.

Slutrapport

Jag har nu avslutat mina månader i Cusco, Peru och har efter många samtal och tårar lämnat den organisation som jag spenderat mycket tid på.

Att lämna Cusco ger mig känslor av skräckblandad förtjusning. Rädsla och sorgsenhet av att inte se tjejerna mer, inte veta vad som kommer hända med dem och inte kunna finnas i deras vardag mer. Förtjusning och glädje över att börja ha kunnat bidra med det jag kan till denna organisation och till dessa fantastiska tjejer. De har visat ett otroligt mod och en enorm glädje som jag tror att de svenska barnen glömt bort. Det finns inget givet i deras tillvaro och tilliten till speciellt män är förlorad. Trots detta har de tagit in mig i sin gemenskap och öppnat sina tankar för mig.

Jag trodde inte att jag skulle släppas in på detta sätt innan jag kom till Peru. Jag förväntade mig inte att få möta 20 nyfikna tjejer med frågor om livet. Jag är dock enormt tacksam över all den erfarenhet jag fått och allt dessa tjejer lärt mig om hur livet kan få sina törnar, men lika fullt kan man ta sig vidare.

Jag kan med lätthet konstatera att jag inte kunnat hitta ett bättre projekt att vara på under några månader. Jag har fått otrolig stöttning av personalen, jag har kunnat genomföra alla mina sessioner och aktiviteter med tjejerna och jag kan stolt säga att alla har slutfört kursen. Jag har mycket att tacka Ridsport Förbundet för alla toppenövningar som fungerat guld även i Peru. Sedan all stöttning som jag fått av lärare och kursledare i Umeå och Göteborg har gjort det betydligt enklare att hantera situationerna jag ställts inför.

Min far och min pojkvän kom och besökte mig på min organisation över jul. Den 23/12 hade vi en grillkväll då de båda deltog. Vi åt godis, spelade musik, dansade och gjorde varma bananer med choklad. Tjejerna var lyriska över att ha både min far och pojkvän där. Pappa blev utfrågad om när han ville att jag och min pojkvän skulle gifta oss, hur många barnbarn han ville ha och om han gillade sin svärson. Ni vet, sånna där vanliga frågor man brukar börja med. All denna entusiasm över att två män som de kan lita på var en riktig hit. Kvällen blev otroligt lyckad och likaså julfirandet.

Jag avslutade min tid med att ge alla julklappar(allt de kan behöva för att rita och skriva + hygien saker) och bjuda på julfrukost. Detta består av Paneton som är en fruktkaka ungefär.  Hur fantastiskt glada dessa tjejer blev för presenterna var helt otroligt. Sedan fick de sätta sig och se film som jag köpte till dem. Att se film under juletid är nämligen något som ungdomar i Perú värderar högt. Dessutom har dessat tjejer inte tillgång till varken tv, radio, musik eller mobiltelefoner eftersom de skall rehabiliteras(husets regler). Därmed blir lite film vid jul extra viktigt. Där lämnade jag dem, men julklappar i famnarna och djupt försjunkna i filmens historia.

Jag tackar för alla fina kommentarer jag fått och hoppas att om det är något ni undrar, hör av er!

Uppdatering

Jag jobbar på ett center för flickor som blivit tvingade in i prostitution eller blivit utsatta för annat sexuelltvåld. Det bor just nu 19 tjejer på centret och alla är mellan 12-17 år gamla. Alla bor där permanent upp till ett år, men det finns även några undantag som under korta perioder besöker sina famlijer. Det finns två olika grupper av tjejer som bor på centret: En grupp grupp med flickor som rymmt hemifrån under långa perioder flera gånger. Tillslut har familjerna sökt att få placera flickan på centret. De har rymmt av olika anledningar bla. Droger, sexuelltvåld och misshandel. En grupp med flickor som blivit tvingade in i prostitution. Oftast blir de lurade av personer som säger att de ska få åka till en annan stad och arbeta. Väl framme i denna stad låses de in i lägenheter eller hus och säljs till främst peruanska män. Flickorna kommer främst från djungel och bergsområden som är de fattigaste i Peru. Det finns tyvärr även två flickor som blivit sålda till prostitution av sina familjer.

Jag har lite svårt att ta in deras historier och verkligen förstå. Kanske det är mina egna säkerhetsspärrar som slås på. Det är nog helt enkelt för tufft att verkligen förstå, kanske man inte ska eller kan göra det helt enkelt. Samtidigt är de helt vanliga flickor som vill prata, har tusen frågor och spelar gärna volleyboll på eftermiddagarna.

Jag har varje dag 2 timmars klasser med en grupp tjejer, olika grupper var dag med cirka 4-6 tjejer i var grupp. Klasserna jag har handlar om självförtroende, självkänsla, sammarbete, framtidsfrågor och konflikthantering.. Jag har övningar för att få flickorna att tro på sig själva, få lite framtidstro och stötta varandra. Alla klasser är självfallet på spanska.

Det känns givande och utmanande att arbeta på centret. Jag arbetar med en av psykologerna och hon arbetar med samma frågor som jag gör under tiden med flickorna. Resten av tiden förbereder jag mina klasser, utvärderar och sedan socialicerar och hjälper tjejerna med sina läxor.

Mina problem har varit och är att det inte finns några resurser på centret. Det finns inget klassrum, vi håller till i ett tält. Ingen har några pennor, sudd, böcker, skrivböcker m.m. Så för att jag skulle kunna genomföra mina klasser har jag köpt in mycket material.