Hur skapas delaktighet för unga genom samverkan mellan offentliga aktörer och ideella organisationer? En jämförande fältstudie i Nairobi, Kenya och Fortaleza, Brasilien.

Stipendiat
Shade Amao

Stipendiebelopp
12000 kr

Sammanfattning
Syftet med projektet är att genomföra fältstudier i Nairobi, Kenya och Fortaleza, Brasilien för insamling av material till en masteruppsats under våren 2019. Uppsatsen ämnar kartlägga hur samverkan mellan NGOs och offentliga aktörer lyckas skapa inkludering av unga i insatser för fred.

Målet är att bidra till den vetenskapliga forskningen inom ämnena offentlig förvaltning och utvecklingsstudier samt att skapa internationell förståelse för samarbeten mellan olika aktörer på global nivå.

Uppdatering
Masteruppsats om unga vuxnas delaktighet i Kenya

Med hjälp av mitt stipendium från Olof Palme ska jag skriva en masteruppsats genom att genomföra fältarbete runtom i Kenya och möjligen grannliggande länder. Syftet med uppsatsen är att undersöka, beskriva och jämföra hur unga i Kenya går tillväga för att bidra till positiv förändring i sitt lokala samhälle respektive hur unga i Sverige går tillväga.
Projektidén kopplas till den problembeskrivning som FNs resolution 2250 ”Youth, Peace and Security” lyfte där unga, framför allt marginaliserade unga, i högre utsträckning drabbas av de olika konflikter som finns i världen men inte är lika delaktiga att vara en del av lösningen. Projektet syftar till att ta reda på hur unga som har nära till de utmaningar som Kenya och Sverige står inför idag själva arbetar för att kunna bidra till fred i sin lokala omgivning.
För att genomföra projektet kommer jag att först intervjua unga vuxna i Sverige som på något sätt försökt bidra positivt till sitt lokala samhälle. Därefter kommer jag att resa till och leva i Kenya under två månader där jag kommer att följa och intervjua olika unga Kenyaner som också strävat efter att skapa positiva insatser till sitt samhälle.
Målet är att uppsatsen ska kunna kombinera akademisk forskning kring demokrati med praktisk kunskap om fredsarbete för att vidare kunna erbjuda internationell förståelse för hur vi kan skapa starkare, tryggare och fredligare platser för alla.
/Shade Amao

Slutrapport
Mitt projekt gick ut på att genomföra en fältresa för en masteruppsats i statsvetenskap. Jag ville undersöka hur unga ser på sitt deltagande i nya former av politiskt engagemang. Detta gjordes genom att följa och intervjua unga deltagare som medverkat i en ledarskapsutbildning utfört av organisationen Fryshuset, i Sverige kallad Mpower samt deltagare från en utbildning genomförd i Kenya, kallad Peace Leaders. För att förstå de ungas deltagande valde jag att ta reda på vilket värde de såg i sin medverkan, vilka mål de hade med sin medverkan och sedan hur dessa mål tog sig uttryck genom så kallade ungdomsdrivna projekt som de unga deltagarna skulle genomföra efter utbildningen i sina lokala samhällen. Datamaterialet valde jag sedan att analysera utifrån statsvetenskapliga teorier om hur demokrati upprätthålls (deliberativ teori och agonistisk pluralism) samt om empowerment. Jag intervjuade först deltagare i Sverige för att sedan i slutet av februari åka till Kenya i två månader och resa runt till olika städer och landsbygd för att intervjua unga deltagare där.

Resultatet och analysen av uppsatsen visar att vad unga invidider värderar med sådana här ledarskapsutbildningar skiljer sig åt beroende på deras bakgrund. För många av dessa unga som kommer ifrån socioekonomiskt utsatta områden var det värdefullt att få konkret kunskap om hur demokratiska system fungerar och hur de själva kan gå tillväga för att åstadkomma en förändring. I Kenya visades särskild uppskattning till formen av utbildningen där stoluppsättning, flexibiliteten och de ungas egna delaktighet i schemat var positiva faktorer. För all deltagare utvecklades de personligen genom att möta andra människor men också få möjligheten att påverka lokalt. Det främsta målet med deras deltagande var just det, att hitta verktyg och idéer för hur man kan stärka sitt lokalsamhälle. Slutligen visar studien att dessa unga föredrog att använda sig av deliberativa metoder i formandet av sina ungdomsdrivna projekt där nyckeln låg på samverkan med offentliga aktörer genom dialog, snarare än med agonistiska tillvägagångssätt som kännetecknas av att jobba utanför den offentliga sektorn.
Dock visar studien att de ungas främsta syfte var att stärka lokalsamhället och dess medborgare snarare än att skapa en starkare och mer demokratisk stat.

Under min tid i Kenya fick jag lära mig så mycket mer än det rent konkreta som kom fram genom min uppsats. Den främsta lärdomen handlar om relationen mellan länder i Globala Norr och länder i Globala Syd samt hur detta tar sig uttryck genom utvecklingsprojekt, internationella samarbeten och utbyten. Jag förväntade mig ett motstånd från många i Kenya eftersom jag vet att utvecklingsprojekt i landet är redan exploaterat och kunde tänka mig att det skulle finnas en känsla av att folk från rikare länder kommer, petar och intervjuar för sin egna fördel och sedan sker ändå inte en större förändring. Detta visade sig var en alldeles för cynisk föreställning. Jag hade djupa och intressanta diskussioner om just denna fråga men folk var inte alls lika negativa. Många menade att det finns ett stort värde med internationella utvecklingssamarbeten men att de endast är relevanta om de lokala aktörerna är tydligt och aktivit involverade, de som vet bäst vilka behov, förutsättningar och möjligheter som finns för befolkningen som projekten är till för. Det fanns en irritation över att aktörer från Västvärlden fortfarande kan komma med en bestämd bild av vad utveckling och fred är utifrån sin kontext och sin historia, som de sedan vill implementera i till exempel Kenya men som helt enkelt inte fungerar på samma sätt.

Detta var en viktig lärdom för mig som gärna vill jobba med internationella utvecklings- samarbeten i framtiden. Det jag kommer ta med mig och sprida är just detta. Dels för att det är viktigt att förbättra samverkan mellan parterna internationellt men dels också för att samma gäller i de samarbeten som sker nationellt. Många utsatta målgrupper i Sverige vet själva vad de behöver för att förbättra sitt läge men involveras sällan i lösningarna. Hur man jobbar med delaktighet och inkludering för att skapa de rätta lösningarna och enbart erbjuda det som efterfrågas är vad jag kommer arbeta vidare med efter denna uppsats. Detta projekt och denna uppsats har bidragit en hel del till den internationella förståelsen genom just det ovanstående. Genom att synliggöra och lyfta fram målgruppen själva ökar vi förståelsen för hur utvecklingsarbete faktiskt fungerar och kan därmed göra både mer relevanta, effektiva men också demokratiska insatser världen över. Känslan av att de mer priviligerade bestämmer över de mindre minskar. Detta närmar också alla involverade parter till att känna sig mer jämlika vilket i sin tur stärker den gemensamma säkerheten för fred. Jag uppskattar starkt att jag har fått möjligheten att få denna inblick i frågan och ser verkligen att jag har ett eget ansvar att göra vad jag kan för att föra vidare dessa tankar i forum jag befinner mig i.

Tillbaka