YTC Lindholmen Energiprogrammet, 41 500 kronor. Ämnesöverskridande projekt för ökad internationell förståelse

Stipendiat
YTC Lindholmen Lena Bothén

Stipendiebelopp
41500 kr

Sammanfattning

Syftet med vår resa är att skapa en förståelse för egentligen alla tre kriterierna, men främst en ökad internationell förståelse. Eleverna kommer att arbeta som rör- och kylmontörer, deras arbetsplatser är mångkulturella och därmed krävs det kunskap, tolerans och förståelse för andra kulturer och religioner. Detta skulle vi uppnå med vår resa genom att besöka polska arbetsplatser, grossister och skolor, på den kulturella sidan få ta del av flera världskulturarv i Wieliczka, Auschwitz och Krakow

Projektbeskrivning

Energiprogrammet på Lindholmens Tekniska Gymnasium har tilldelats Palmestipendiet 2010. Så här skriver Olof Palmes minnesfond i sin motivering: ”Det arbete som ni ämnar utföra anser vi på Olof Palmes minnesfond vara en betydelsefull del i kampen för internationell förståelse, antirasism och fred i Olof Palmes anda.”

Det var med stor glädje vi mottog beskedet om att vi tilldelats 41 500 kronor för vårt projekt. Tidigt i våras föddes tanken att med samtliga elever i åk 3 på Energiprogrammet genomföra en studieresa, dels för att knyta ihop tre års gymnasiestudier och dels som ett avstamp inför deras vidare liv. Tyvärr blev det ingen resa i år, men tack vare Palmestipendiet kan vi nu börja planera för nästa år, i vetskapen om att finansieringen är löst.

Syftet med resan är att främja medmänsklighet och förståelse för andra kulturer och religioner, samt att ge eleverna en fördjupad historisk och kulturhistorisk bildning genom besök av världsarv i Auschwitz, Wieliczka och Krakow.

Kontaktpersoner:
Lena Bothén, lena.bothen@educ.goteborg.se, 0761-412856
Martin Ahlstedt, martin.ahlstedt@educ.goteborg.se, 0702-935803

Slutrapport

Slutrapport för resan till Krakow

Vi, samtliga VK3:or och sex lärare från Lindholmens Tekniska Gymnasium, sökte och fick stipendium. Våra elever såg verkligen fram emot resan, dels för att de ville komma Polen, Krakow och polackerna närmare, dels för att få nya upplevelser och erfarenheter. Många visste nog inte riktigt vad de hade att förvänta sig. Vi åkte till Krakow i Polen och var där under fem mycket givande dagar. Syftet var att skapa en ökad förståelse för tolerans och medmänsklig respekt, i ett internationellt perspektiv. Våra elever utbildar sig till VVS- och kylmontörer och deras arbetsplatser är mångkulturella och därmed krävs kunskap, tolerans och förståelse för andra traditioner, kulturer och religioner. Detta ville vi uppnå genom att bland annat besöka en polsk skola med inriktning på samma utbildning som våra elever läser. För att även få med en fördjupad kulturhistorisk bildning besökte vi även flera världsarv som saltgruvan i Wieliczka, koncentrations- & förintelselägret i Auschwitz. Vi besökte även de judiska kvarteren i Krakow.

Vårt program såg ut som följer: På tisdag den 24 april flög vi från Göteborg till Warszawa och åkte därefter fem timmar i buss innan vi kom fram till Krakow. Dagen efter besökte vi en hantverksskola på gymnasienivå som verkligen var annorlunda mot vår egen. Eleverna reagerade på enorma dimensioner på värmerören och att alla var gråmålade. Det var många år sedan man såg det i Sverige. Det som imponerade på eleverna var hur deras värmesystem var byggt. Allt var ihopsvetsat, därefter bockat för hand och det var inte enkla kopparrör, utan kraftiga stålrör som måste värmas innan de kan bockas. Detta kräver sin yrkesman eller kvinna. Det var roligt att det även var tjejer även om de var i minoritet, liksom hos oss. Det var också skillnad på våra element och deras och här var även elementen ihopbyggda på plats av de som byggt hela systemet.

Annat som skilde var ”svarta tavlan” vilket även den var längesedan man såg i klassrummen i svenska skolor. Och det var nog signifikant för hela skolan, att deras standard var långt efter vår egen. En del elever reagerade starkt på hur annorlunda det såg ut och tänkte att ”vi ska nog vara tacksamma, trots allt” för hur vi har det. Det som berörde många var deras VVS-avdelning där eleverna kunde se hur de fick återanvända gamla stålrör som var både böjda och rostiga. Skillnaden var verkligen påtaglig, våra elever använder fina nya kopparrör där stumpar bara slängs. De reagerade också på att det inte fanns så mycket att välja på, utbudet av material var minimalt men även avsaknad av verktyg var tydlig. En annan sak som de reagerade på var elevernas dåliga kunskaper i engelska vilket förstås försvårade konversationen.

Reflektionerna bland våra elever var därför, att en anledning till varför polacker inte har så hög status och gott rykte om sig i hantverk var just det de fick se på skolan. Just för att de inte har lika stor tillgång till material och verktyg, utan får sy ihop så gott de kan utifrån vad de har tillgång till. En annan reflektion var att de inte kunde specialisera sig som våra elever kan och får utan var tvungen att göra massa olika saker. Skolan visade på att de hade massor av salar med olika arbetsområden som mureri, snickeri, måleri, rörläggeri och även konstnärliga områden. Väldigt snuttifierat till skillnad från vår skola där inriktningarna är endast rör eller kyla.

Många upplevde Krakow som auktoritärt, det var tydligt vad man fick och inte fick göra och alla var väl medvetna om det. Eleverna såg detta som något positivt, eftersom det ledde till att det var väldigt rent och snyggt och de som arbetade på caféerna berättade att de absolut inte fick skräpa ner, dricka eller kissa offentligt. Det gäller förstås i Sverige också men här efterlevs det inte direkt.

Dag tre åkte vi till koncentrationslägret i Auschwitz. Bussen, som vi hade under hela vistelsen, kom och hämtade oss på morgonen. När vi kom fram vi delades upp i två grupper. Den ena gruppen hade en engelsktalande guide och den andra gruppen hade vår svensktalande bussguide. När vi kom in på området märktes det bland eleverna att de var berörda av stundens allvar. Många hade inte förställt sig att de skulle känna så mycket som de gjorde. Men det var också de elever som inte kände något alls och upplevde det jobbigt, eftersom det var det som de hade förväntat. Det blev en konstig känsla, när känslorna uteblev.

Många av våra elever beskrev besöket väldigt fint och bra. Hur husen var fina på utsidan men på insidan såg helt annorlunda ut, med många judar på väldigt liten yta. Hur dåligt det var med mat, hygien och kläder och sängkläder som sällan tvättades. Vilket fick till följd att sjukdomar spred sig och att många, många judar faktiskt dog på grund av det. De reflekterade även över att det förstås var svårt för att inte säga omöjligt att sätta sig in i deras situation.
Det var även en nyhet för en del elever att det inte bara var judar utan även andra etniska grupper som romer, vilka också avrättades.

Gaskammaren berörde förstås de flesta, där blev det så tydligt hur utstuderat allt var. När vi såg rivmärken kunde vi nästan känna deras fasa och det blev inte bättre när vi fick höra att det tog 20 minuter av långsam plåga innan de till slut dog. Där och då väcktes tanken ”men de som jobbade då?” Saknade de tyska soldaterna hjärta och känslor? Kan det ha varit grupptryck som ledde fram till dessa förfärliga handlingar? Fanns det sjuka människor som njöt av dessa handlingar? Vi hade en mycket givande diskussion under middagen och kvällen med våra elever. Även de elever som kanske inte deltog som mest aktivt i dessa diskussioner lyssnade och kom efter någon dag tillbaka med sina reflektioner. Det var fantastiska berättelser vi fick lyssna till och delge varandra (lärarna alltså). En klok elev sa ”man måste inse att allting inte bara är historia, utan att det är någonting som präglat och satt sina spår i vår värld idag”.

Dag fyra åkte vi till Saltgruvan i Wieliczka med elever som var måttligt intresserade. Men ack vad det kan ändra sig! Det de fick se var mäktigt och häpnadsväckande, för att uttrycka det med några av elevernas egna ord. Att man kunde bygga kyrkor under marken och skapa statyer utav salt trodde de verkligen inte. De, och vi lärare också förstås, blev imponerade över den idérikedom som låg till grund för allt vi fick se och uppleva. Att Polen är mycket mer än vi kunnat föreställa oss, att Polens (Krakow med omnejd) sevärdheter är fantastiska på så många sätt, att det är en mötesplats och utbildningsplats för tusentals människor från hela världen. Att Polen är något mycket mer än ett östeuropeiskt före detta krigshärjat land.

Vår planering var från början att åka vecka 16 men det visade sig att då var det March of Living då tusentals ungdomar från Israel och andra länder var där. Det innebar att det i princip var omöjligt att få tag på hotell eller besöka Auschwitz, Livets marsch, som leddes av överlevande från Förintelsen. På grund av detta blev det inte mycket tid kvar i skolan efter att vi kommit tillbaka och vi hann inte med att slutföra projektet som vi hade önskat. Vi hade bland annat planer på en fotoutställning i skolan bibliotek som vi fick dessvärre ställa in på grund av tidsbrist.

Men vi lärare fick i alla fall lyssna på fantastiska redovisningar av samtliga elever, där de, utifrån bilder de tagit under resans gång, berättade om vad som gjort starkast intryck på var och en av dem. Alla elever lämnade också in skriftliga rapporter, som var en fröjd att läsa för oss lärare.

Ett återkommande tema i elevernas redovisningar var hur deras syn på landet Polen hade förändrats totalt. Många erkände att de hade en något fördomsfull bild i form av ett grått östland, där människor inte levde särskilt roliga liv. Men helt klart var att dessa fördomar kom totalt på skam. Alla elever uttryckte sin fascination över den otroligt vackra stad som Krakow visade sig vara, med ett stort och fint torg, sjudande av folkliv, och med en härligt välkomnande atmosfär på krogar och barer. Alla kände sig verkligen välkomna i Krakow.

Just det faktum att många hade fördomar om Polen som land, som genom vår resa effektivt krossades, ledde vidare till en intressant diskussion om vilka fler fördomar man har om sådant som man egentligen inte vet något om. Just detta, elevernas syn på landet Polen, var kanske inte något vi lärare hade funderat över innan vi åkte iväg, eftersom vårt fokus låg mer på staden Krakow och det vi skulle göra där. Men så här i efterhand känns det som att detta blev av de viktigaste lärdomarna, och flera elever började prata om att åka tillbaka till Polen och även till andra östländer, fast de tidigare aldrig haft en tanke på dessa länder som tänkbara resmål.

Men den enskilt största upplevelsen för de allra flesta var förstås att besöka Auschwitz. Och när eleverna, tillbaka i Sverige, höll sina redovisningar blev det tydligt att det inte bara var en övergående stark upplevelse, som ledde till intressanta reflektioner samma kväll. Istället pratade många av eleverna om detta besök som något de kommer att bära med sig hela livet. Flera av dem förklarade att de trodde att de redan visste hur det var i Auschwitz, men trots att de kanske redan var pålästa, så går det inte att jämföra med hur det är att uppleva det på plats. Det är först då som man på riktigt kan komma i närheten av att leva sig in i hur livet där måste ha varit.

Det var länge en utmaning att få ihop finansieringen till resan och vi är naturligtvis väldigt glada att vi lyckades. Utan hjälp av er och ytterligare bidragsgivare, som varit Katz´ stiftelse och Torsten Janssons fond, hade vi omöjligt kunnat komma iväg. Förvisso har våra elever också jobbat ihop en del pengar själva, genom att utföra enklare arbeten på skolan, men det hade aldrig kunnat finansiera hela resan.

Sammanfattningsvis känns det som lärare oerhört bra att ha genomfört den här studieresan. Samtliga elever har tackat oss och verkligen framfört att de fått ett minne för livet tack vare resan, och detsamma gäller förstås för oss lärare. Vårt yrke blir alltid som mest meningsfullt när vi lyckas ta oss iväg från skolans lokaler och uppleva saker på plats. Det går aldrig att få samma känsla och förståelse för något i ett klassrum som man kan få om man besöker de plaster där saker man tar upp faktiskt har ägt rum.

Vi vill avsluta med några stycken ur våra elevers reserapporter:

”Ändå ser jag inte Polen som fattigt i den mening som jag tidigare gjorde. Visst kan man mäta rikedom i pengar, men landet och staden Kraków är rikt i så mycket mer än pengar. Bilden motsätter sig mina förutfattade meningar om att Polen skulle vara dystert och färglöst. Den visar istället hur lyckliga människor kan vara i ett land som för några tiotal år sedan var i total olycka. Den visar ren lycka, tro, förhoppning och kärlek för framtiden.  Ett land och ett folk som var mitt i krigsförandet i Andra Världskriget har tagit sig mot nya mål och det syns på staden och på människorna där. Bilden representerar hur starka vi människor är som kan skapa framtidsdrömmar och mål trots hemska händelser från förr som vi ständig påminns om. Trots att världen varit horribel kan vi som människor göra den vacker igen. Bilden som sprudlar av kärlek och färger symboliserar Polens resning ur askan och visar hur lyckligt, kulturellt och hoppfullt Polen är till skillnad från var jag trodde innan.”

”Andra dagen besökte vi Auschwitz som var det första och största koncentrations- och förintelseläger under andra världskriget. Det är en tung känsla som lägger sig på axlarna när man går in igenom grindarna med skylten ”Arbeit Macht Frei” hängandes över huvudet. Runtomkring en råder det en darrande känsla, nästan som om man själv eller någon skall brista ut i gråt, mellan tegelhusen och de höga taggtrådsstängslen. Jag har tidigare varit på ett liknande koncentrationsläger som heter Dachau som var något mindre, men där fick jag ”bara” uppleva hur de bodde och gaskamrarna. Auschwitz berörde mig däremot mer, när jag stod framför montrarna med hår, skor, glasögon och tänder blev jag chockad och väldigt ledsen för det jag såg framför mig tillhörde inte ens bråkdelen av de fångar som hade dödats på den anläggning jag promenerade omkring på i det vackra solskenet i en t-shirt. Ändå är jag väldigt glad att jag har fått uppleva att gå omkring där, att få se lite hur det såg ut så man förstår omfattningen av förintelsen och få se det lite mer med egna ögon istället för i historieboken.”

”Jag vill avsluta med att säga att resan till Polen betydde inte bara att jag fick uppleva ett nytt land och se en ny, vacker stad utan jag fick även se hur lokalbefolkningen hade det i form av besöket i skolan. Med besöket på Auschwitz fick jag återuppleva världens historia och i saltgruvan fick jag uppleva Polens egen historia. Jag har fått ta mycket lärdom av denna resa, som till exempel att det jag tycker är jobbigt och rent av omöjligt att utföra här hemma är inte ens en piss i Mississippi om man jämför med vad folket slet med omoderna verktyg och under mindre humana förhållanden för att bygga en saltgruva av storlek enorm som sedan blev så stor och framgångsrik att den utgjorde en tredjedel av ett helt lands ekonomi. Att få ha sett Auschwitz med egna ögon, miljöerna, bilderna och de enorma montrarna med ägodelar från de mördade fångarna fick mig att förstå att koncentrationslägren som beskrivs i historieböckerna i skolan är värsta spa-anläggningar jämfört med hur det var i verkligheten. Hur de levande, otroligt nog, skeletten till människor på bilderna kunde klara av allt på denna vidriga anläggning, och jag känner hatet mot denna gärning bli större och större ju mer jag tittar på bilderna jag har tagit från besöket. Jag fick också inblick hur otroligt bra vi har det i vår fina yrkesskola i Sverige, med toppmoderna verktyg och välutbildade lärare, medan polackerna får nöja sig med en halvskev och nedsliten gubbe som lär ut det han lärde sig av sin pappa, som lärde sig av sin pappa och alla de där stegen och kassa verktyg samt material. Hur otroligt lyckligt lottade vi i Sverige är som så länge har haft ett demokratiskt samhälle, stadig ekonomi och aldrig har blivit indragna i något av världskrigen, hur alla dessa historiska beslut och öden har påverkat landet så att det är så bra som det är nu. När man tänker på det så är det ganska häftigt, och jag är väldigt tacksam för detta så att jag kan leva i ett så trevligt, stabilt och fint land som Sverige.”