Yrkesplugget, Bromma. Yrkesplugget mot rasism

Stipendiat
Yrkesplugget (Gymnasieskola) Hanna Holmqvist

Stipendiebelopp
65000 kr

Sammanfattning

Yrkesplugget är en gymnasieskola med fordonsinriktning. Bland våra elever finns en utbredd och accepterad främlingsfientlighet. Detta är något vi jobbar med dagligen. Det har givit resultat, men det är dessvärre ett arbete som aldrig tar slut. Som en del av arbetet vill vi göra en resa till förintelselägret Auschwitz. Resans syfte är att låta eleverna själva uppleva vilka konsekvenserna av främlingsfientlighet kan bli, och få en chans att reflektera över sina egna värderingar.

Projektbeskrivning

Yrkesplugget är en gymnasieskola med fordonsinriktning. Bland våra elever finns en utbredd och accepterad främlingsfientlighet. Detta är något vi jobbar med dagligen. Det har givit resultat, men det är (dessvärre) ett arbete som aldrig tar slut.

Vi har därför startat ett projekt som vi kallar ”YP mot rasism”. I detta projekt jobbar vi på olika sätt för att motverka främlingsfientliga strömningar. Vi har temadagar och temaveckor där vi fokuserar enbart på frågor som rör värderingar och mänskliga rättigheter, och diskussioner om respekt och människovärde förs i alla ämnen. Dagligen ser vi till att fika och umgås med eleverna, och för även där diskussioner på ett mer informellt sätt. Som en del av arbetet planerar vi att göra en resa till förintelselägret Auschwitz. Resans syfte är att låta eleverna själva uppleva vilka konsekvenserna av främlingsfientlighet och inskränkt tänkande kan bli, och få en chans att reflektera över sina egna värderingar. Vi vill att eleverna skall kunna dra paralleller mellan dåtid och nutid, för att på så sätt kunna reagera på det som händer i deras egen verklighet.

Slutrapport

Projektet har i det stora hela gått enligt planerna. Förarbetet, där värderingar stötts och blötts, i kombination med arbete runt folkmord och dess varningssignaler gav bra förutsättningar för våra elever att förstå vad som egentligen hände i Auschwitz. Framförallt skapade det förståelse för varför det hände. Förarbetet har hjälpt våra elever att sätta in händelsen i sitt sammanhang samt kunna dra paralleller till sin egen verklighet. Detta visade sig vara mycket värdefullt.

Själva resan till Auschwitz blev en fantastisk upplevelse. Stark, jobbig och oerhört givande. Vi spenderade tre dagar i Auschwitz och Birkenau, samt en dag i Krakow med besök i judiska kvarteret Kazimierz och gettot i Podgorze. Under dagarna varvades guidade turer med gruppsamtal, filmer, övningar och egen tid för reflektion. Mycket tid lades på gemenskapen och diskussioner kring kategorisering av människor.

På plats i Auschwitz fick eleverna i uppgift att fundera på hur de på bästa sätt kunde föra sina upplevelser och erfarenheter vidare. Det bestämdes att vi tillsammans skulle göra en utställning i skolan, liknande de som finns i blocken i Auschwitz. Till denna utställning bjöds såväl kompisar som föräldrar och tidningar in. Utställningen har nu blivit en permanent del av skolan för att nästa år fyllas på av de elever som då genomför projektet.

När vi nu ser tillbaka på projektet kan vi konstatera att det har gått över förväntan. Det har hänt något med våra elever. De har blivit tryggare, lugnare och vänligare. Resans mål var att ge eleverna möjlighet att verkligen uppleva de yttersta konsekvenserna av främlingsfientlighet. Detta för att de i sitt inre kunna förstå vad de egna orden och handlingarna kan leda till och på så sätt kunna se det större sammanhanget. Jag tror att vi är på god väg att uppnå målet. Eleverna har bland annat självmant dragit paralleller mellan bland annat propagandan gentemot judar och dagens mediebild av muslimer. De har även reflekterat över Sverigedemokraternas framfart. För att förstå vikten av detta skall det sägas att en stor del av eleverna aktivt stödde samma parti innan resan. För oss, med vårt elevunderlag, är detta ett sjumilasteg.

Eleverna har otaliga gånger uttryckt avsky över det som hänt och elever som inte alls är vana att uttrycka sina känslor har visat både sorg och ilska, men också tacksamhet över sin egen situation.

Denna resa har givit oss alla ofantligt mycket. Men den största lärdomen är nog ändå vikten av att kombinera dessa upplevelser med en riktig gemenskap. Utan detta tror jag att många upplevelser dels hade blivit för tunga, dels inte fått genomarbetats och därmed inte hade satt spår på samma sätt. Att känna sig trygg i en grupp är nog så viktigt som att förstå konsekvenser av rasistiska värderingar och handlingar. En trygg människa känner inte samma behov av att utestänga andra. En trygg människa har inte samma behov av att skapa ett ”vi” och ett ”dom”. Det är av största vikt att forma en välkomnande gemenskap, ett ”vi” som inte är i behov av ett ”dom” för att överleva. Denna resa har utöver alla otroliga upplevelser lagt en grund för just detta. För detta är vi oändligt tacksamma.

Vi kommer att arbeta vidare genom att fortsätta föra ständiga samtal om detta, både på lektioner men också på fikarasten. Främst kommer vi att fokusera på rasismen på hemmaplan, bland annat genom att granska Sverigedemokraterna och Nationaldemokraterna i god tid inför valet 2010. Detta får ständigt ske med utgångspunkt i upptakten till förintelsen och rasismen i Tyskland, för att eleverna skall kunna dra paralleller.

Hur mycket vi än jobbar med detta i skolan är det vår övertygelse att eleverna själva kommer att stå för det största bidraget i det antirasistiska arbetet, genom att påverka varandra. Förhoppningen är att de genom detta projekt fått verktyg för att kunna stå emot och diskutera med sina kompisar, och reagera när de hör och ser saker som inte är okej. Och när vi har kommit så långt, då är bollen i rullning.

Uppdatering

Bromma 2009-02-16

Hösten och början på vårterminen har gått enligt planerna. Vi har på olika sätt arbetat allmänt runt frågor om främlingsfientlighet, svenskhet och fördomar. Under höstterminen har vi jobbat med Forum för levande historias utställning ”Spelar roll”. Utställningen är interaktiv och man jobbar med att synliggöra åskådarrollen. Detta är mycket centralt för vårt projekt då tanken är just att vi skall hjälpa eleverna att se sin egen del i förtryck och framförallt sina egna möjligheter att göra något åt det. Med den som utgångspunkt har vi sedan jobbat med frågor om fördomar och främlingsfientlighet, med fokus på vad den tredje parten kan/har möjlighet att göra. Vi har diskuterat vilket ansvar man har som åskådare, och vad som kan hända när man kliver ur rollen. Vi har främst arbetat med olika case/fallstudier och detta pågår fortlöpande. Historiska fall med utgångspunkt i förintelsen blandas med nutida fall där det är lätt att känna igen sig. Målet är att eleverna skall förstå att förintelsen inte är en isolerad händelse, utan att samma mekanismer finns idag. Att jobba med dessa fall har skapat bra och givande diskussioner, och det känns därför som att vi är på rätt väg.

En höjdpunkt var när vi hade komikern Magnus Betnér på besök, precis innan jul. Vi lärare har lagt märke till att han är omåttligt populär och lite av en idol bland våra elever, och han tar tydligt avstånd från rasism, nazism, homofobi och sexism. Vi bad honom därför att komma till oss och prata med våra elever om dessa frågor. Detta gjorde han, och det blev omåttligt uppskattat, då han gjorde det på sitt ganska råa sätt men med en enorm tydlighet. Det var fantastiskt att se elever, som ibland uttrycker sig rasistiskt eller homofobt, efter föreställningen gå fram och fråga om hans autograf. Vi jobbade sedan vidare med sekvenser ur föreställningen, där eleverna fick jämföra sina egna ställningstaganden med Magnus Betnérs och diskutera dem.

Än så länge upplever vi att projektet är på rätt väg. Vissa elever har börjat reflektera över generaliseringar alldeles självmant, vilket känns som en stor framgång. Vi har mycket kvar att jobba med, men ser positivt på projektets fortsättning och ser mycket fram emot resan till Auschwitz.