Värmdö församling, 50 000 kronor. Burmaprojekt

Stipendiat
Svenska kyrkans unga Värmdö församling Karin Öhagen

Stipendiebelopp
50000 kr

Sammanfattning

Burma är ett fascinerande land . Samtidigt lider befolkningen under ett hårt politiskt förtryck av en brutal militärdiktatur och det råder en stor fattigdom i landet. Genom det kyrkliga nätverket finns unika möjligheter till möten och utbyten. Vårt syfte med resan är ett ömsesidigt kunskapsutbyte mellan oss och vår värdar. En del av målet är att inge hopp om förändring i våra värdars livssituation som är präglad av fattigdom och förtryck.

Projektbeskrivning

En del av Svenska kyrkans ungas lokalavdelning i Värmdö församling, närmre bestämt 8 stycken unga vuxna mellan 18-23 år och två präster, förbereder sig just nu för fullt inför den stundande solidaritetsresan till Burma om en dryg månad. Under våren 2009 formerades gruppen och förberedelsearbetet påbörjades. Gruppen har på olika sätt rustat sig inför resan. Vi har läst böcker som redogör för situationen i landet, och tagit del av föreläsningar som på olika sätt knyter an till situationen i Burma. Idén till just denna resa kom ifrån Jerker Alf, präst i Nacka församling som gjorde en liknande resa under årsskiftet 2008-2009. De ungdomar och anställda i Nacka församling som gjorde en solidaritetsresa till Burma har besökt oss under tre tillfällen för att berätta om sin resa och därigenom hjälpa oss i våra förberedelser.

Förutom de stora bidrag vi har fått ifrån Olof Palmes minnesfond och Lunds missionssällskap för att kunna genomföra resan har en del av gruppens förberedelse varit att ta vara på tillfällen som ger möjlighet att få in pengar till resan. Gruppen har tagit tillvara på tillfällen som kyrkkaffen, soppluncher, och andra församlingsdagar. Vi har bakat matbröd och kakor och sålt för att få ihop pengar till resan. Dessa tillfällen har varit en viktig del i förberedelsen, och det har varit viktiga tillfällen för att vi i gruppen har fått möjlighet att berätta om vår resa. Gruppen har också arrangerat ett disco för barn i låg- och mellanstadiet som en del i arbetet att samla in pengar.

Förberedelsearbetet inför resan har känts otroligt givande och spännande i sig. Ju mer vi har lärt oss om situationen i landet och människors livsvillkor, desto mer växer vår övertygelse om vikten av vår resa. Det väcker också tankar om hur lätt det är att ta våra livsförhållanden för givna, så lätt att glömma att långt ifrån alla människor kan uttrycka sin religiösa tro och sina politiska åsikter fritt.

Resan närmar sig , och vi har ett gediget program som väntar oss på plats. Våra huvudvärdar under vistelsen i Burma kommer att vara SCM (Student Christian Movement). Tack vare de generösa bidrag vi har fått kommer vi även att ha möjlighet att göra några resor i landet. Ett av resmålen är byn Thar Pyan Gyi som drabbbades svårt av cyklonen Nargis.

Som ett led i att berätta om vår resa kommer vi också att bjuda in till församlingskvällar båden innan och efter resan som på olika sätt belyser situationen i Burma och vårt projekt. 18 november visar vi Burma VJ, och efter resan, under våren 2010 kommer vi att bjuda in till en kväll då vi berättar om vår resa och visar bilder.

Under resan kommer gruppen att träffa olika människor och organisationer (bland annat ovan nämnda SCM)i Burma som försöker att arbeta för att ge människor hopp om en framtid. Fred, nationell försoning och religionsmöten är något dessa SCM försöker arbeta med samtidigt som de bevakas hårt av myndigheterna. Vi har mycket att lära från deras kamp och arbete.

För oss kommer det att bli en otroligt berikande resa för att vi ges en unik möjlighet att möta ett tydligt ekumeniskt arbete där vi i våra möten ger vårt bidrag som svenskkyrkliga lutheraner. Genom sitt mångåriga engagemang som ungdomsledare och aktiva i en demokratisk rörelse som Svenska kyrkans unga, har deltagarna värdefulla erfarenheter att dela med sig av till de ungdomar och studenter vi kommer att möta på plats.

Vi kommer efter resan att verka för att hitta vägar för ett fortsatt engagemang i Burmafrågan samt undersöka möjligheter att verka för att organisera ett fortsatt utbyte. Genom att gruppens intresse tog form genom mötet med ungdomarna som var med på Burmaresan med Nacka församling är det tydligt att det finns stora möjligheter att samverka i frågan efter vår hemkomst.

Svenska kyrkans unga i Värmdö församlings Burmaprojekt genom Karin Öhagen

karin.ohagen@varmdoforsamling.se
070-574 09 01

Uppdatering

Niemalhs vergessen – Glöm aldrig!
Så står det på många minnesstenar som uppmanar oss att aldrig glömma det fruktansvärda som hände i förintelsen under andra världskriget. Det som hänt i historien kan hjälpa oss att förhindra det omänskliga, det som inte får hända att hända igen. Under många år var detta min övertygelse, och visst vill jag fortfarande tro att så är fallet. Samtidigt sker just nu folkmord, förtryck, tortyr och diskriminering runt om i världen.

Under Värmdö församlings vistelse i Burma (eller Myanmar, som landets militärregim har bestämt att landet skall heta) har vi varit vittnen till hur ett land och ett folk med oerhörda naturtillgångar och oerhörd potential hålls i ett järngrepp av en grym militärregim medan omvärlden ser på. Huvudmålet för vårt projekt, själva resan, är nu gjord, men projektet är inte avslutat förrän vi genom föredrag och temakvällar har berättat om våra upplevelser och förvärvade kunskaper.

En annan viktig sak som återstår för oss att göra är att fundera kring konkreta mål för vårt fortsatta engagemang. Många av de byar vi mötte är i behov av resurser, så också de församlingar vi besökte och även MIT, Myanmar Institute of Theology.

Den 17 februari kl. 18.30 kommer vi att berätta om resan för första gången på församlingshemmet Sjöliden i Värmdö församling. Den 3 mars kommer vi att berätta om vår resa på Katedralskolan i Uppsala, och fler tillfällen är på gång.

Vi har fått ta emot så oerhört mycket av de människor vi mötte under vår resa i Burma, och vill hitta vägar för vårt fortsatta engagemang som innebär att vi kan bidra i arbetet för drägligare levnadsförhållanden och ett demokratiskt Burma.

***

Här kommer reserapporter från två av projektets åtta deltagare.
Johans reseberättelse

” Resan har gett mig mer än vad jag trodde var möjligt. På något sätt så känner jag att om folket i Burma kan så kan jag. Mina problem har hamnat mer i oviktigt-mappen.

Jag blev djupt berörd när vi besökte byarna i deltat och såg vilken kärlek dom utstrålade trots att många hade mist sina familjer, trots allt så var dom så glada och hedrade att vi ville besöka dem och för en kort stund ta del i deras liv. Ett gäng utlänningar som reser hundra mil bara för att besöka några byar.. Nu fick jag chans att se det som många bara hört talas om via nyheterna, fick chans att möta människor som vart med om svåra upplevelser och höra deras historier om tragedier och återuppbyggnad.

Burma som land berörde en del, djupt inom mig. Att se ett folk som kämpar mot en diktatur som håller dem tillbaka, både i näringsliv och i privatliv, men ändå ett folk som klarar av att göra det bästa av situationen trots klara hinder. Ett folk som andas överlevnad, ett folk med hopp i hjärtat. Människor som står upp för sin frihet men blir nedtryckta av en militärjunta som planerar deras liv åt dem och talar om hur de ska agera och hur de ska tänka/tycka.

Att besöka ett land som på ytan fungerar som ett välsmort maskineri, men bakom fasaden rostar sönder, det är i sig en upplevelse! Att få se en SCM, en studentorganisation som består av sådan iver att förändra världen och inte bara ungdomar som festar för studiebidraget. Dessa människor har potential att skapa och förändra både sitt land samt världen om de bara fick chansen att få fler lärare, litteratur, överblick över övriga länder.

Efter denna resa tar jag inte längre så mycket i min vardag för givet. Sverige är ett oerhört fritt land politiskt sett som tar väl hand om sina människor, oavsett vad vi kan läsa i tidningar. Vi behöver bara lära oss mer av andra, fattiga människor i U-länderna, att man är beroende av medmänniskor och att vi måste ta hand om varandra mer än vi gör idag.

Sluta ta morgondagen för givet…”

/Johan Bergdahl

***

Fannys reseberättelse

”Jag är väldigt glad att jag fick chansen att kunna göra denna resa. Den har på många sätt ändrat min syn på många saker. Där bland annat saker som vi tar som en självklarhet, så som hygien och liknande. När vår guide, som var med oss i en av byarna delade tvål och dylikt blev barnen verkligen jätteglada. Det är knappt att jag ens sett något barn i Sverige vara så glad för en present, inte ens när de fått allt de önskat sig på julafton, saker värda flera tusen kronor. Denna resa fick mig att inse att man ska vara glad för de som för oss är små saker så som toalettpapper, drickbart kranvatten och så vidare.

Många människor vet att Burma är fattigt land, men folk vet inte hur fattigt det är. Man hör om hur en stor cyklon drabbar en stor yta i landet och att en hel del människor dör. När man bara hört om hur det är, har man lyssnat men inte förstått. Det gör man först när man verkligen är där. När vi var i de olika byarna och pratade med människor om Nargis förstår man hur hemskt de haft det och har det. Detta gör att jag verkligen vill hjälpa dessa människor. Nu är det för mig mer konkret hur jag kan hjälpa. Det gör mig också mer motiverad eftersom jag vet hur tacksamma de skulle vara för hjälpen.

Jag tar studenten nu i juni och vet att jag efter det ska ta ett sabbatsår innan jag börjar plugga vidare. Innan har jag inte vetat vad jag ska göra efter studenten, bara att jag ska pausa från skolan. Men nu skulle jag absolut kunna tänka mig att göra något för landet Burma och människorna där. De behöver all hjälp de kan få och kan jag då göra något som gör någon endaste person glad skulle det vara värt det.

Denna resa är en upplevelse som alltid kommer att finnas med mig. Den har fått mig att tänka mer på vad som egentligen är viktigt.”

/Fanny Lundberg, 18 år

***

Avslutande reflektion
Man behöver inte skrapa så länge på den charmiga ytan för att förtrycket och censuren i Burma skall bli synlig. Genom samtal med studenter i den kristna studentrörelsen SCM, och anställda på Myanmar Institute of Theology, MIT, genom att läsa i de oerhört censurerade engelskspråkiga dagstidningarna och genom samtal med människor runt om i landet har vi fått mycket av det vi hört om och läst bekräftat. Lite här och var på gator möts man av stora plakat med regimens propaganda skriven på burmesiska och engelska. Ett av budskapen löd ”Never hesitate to sacrifice blood and sweat is the Tat Madaw (Tat Madaw är militären).

Tydligast blev konsekvenserna av militärregimens förtryck när vi besökte byar som drabbats hårt av cyklonen Nargis. I by efter by fick vi höra hur hjälpen hade dröjt i många fall en hel månad, på grund av att regimen vägrat släppa in biståndsorganisationerna. Många byar försökte nu komma på fötter igen, genom att samla pengar till en byggnad som skulle kunna skydda byns folk vid ännu en cyklon, eller genom att spara ihop till en anläggning för rent vatten. Många av de människor vi mötte i byarna lever på ca 1.5-2 US $ om dagen. Trots det har vi så oerhört många fina minnen.

En av byarna som vi övernattade i, Kat Tha Baung, kämpade också med att komma igen efter cyklonen Nargis. När vi anlände till byn med båt kändes det som att hela byn tog emot oss vid bryggan. Det var första gången byn fick besök av utlänningar, och när vi serverades en otrolig festmåltid med nyfiskad hummer från trakten stod så många som fick plats för att bara kolla på oss när vi åt. Efter maten, när vi skulle få vila efter den långa resan i byns baptistkyrka, fylldes kyrkans fönstergluggar av människor som ville se oss vila. Vi var otroligt överväldigade över den vänlighet och nyfikenhet vi möttes av. Samtidigt fanns också en dubbelhet i att ta emot en sådan enorm generositet från människor som skulle behöva det riset och de humrarna så mycket mer än oss.

Så småningom fick hjälpen komma in och överallt fanns avtryck från biståndsorganisationer världen över. Enkla toalettanrättningar av trä och presenning, vattencisterner med biståndsorganisationers loggor på för rent vatten, vittnade om hjälp som kom till sist. Något som gjorde oss arga och frustrerade är att så många människor lever i en så oerhörd fattigdom på grund av militärregimens undanhållande av hälsa, sjukvård, skälig infrastruktur och utbildning. Under de tolv dagar vi reste runt i landet, möttes vi av oerhörda kontraster.

Något som vi som grupp har skakats av är hur det kan vara så tyst om hur allvarlig situationen är i Burma. Många av oss lärde oss mycket om situationen i landet först när vi påbörjade projektet. Vi greps också oerhört starkt av det hopp och den tro som människor hade, både kristna och buddister som vi mötte. Deras tro bärs av en övertygelse att Gud och medmänniskor skall finnas med i arbetet för ett demokratiskt Burma där människor inte hålls tillbaka. Vi hoppas att vi kan vara en del i den länken, bland annat genom att uppmärksamma vår omgivning på situationen i Burma.

Glöm aldrig!
Minnesstenarna budskap är en viktig uppmaning att aldrig glömma det hemska som har hänt i det förgångna. Men om budskapet inte får oss att försöka förändra nuet och framtiden för människor som förtjänar ett drägligt liv nu, är orden ingenting värda.