Kino Klandestino – filmer om migration och papperslösa

Stipendiat
FOLKETS BIO STOCKHOLM, BIOGRAFEN ZITA WANDA BENDJELLOUL

Stipendiebelopp
100000 kr

Sammanfattning

Kino Klandestino
I höst planerar Folkets Bio Stockholm och socialantropologen Shahram Khosravi (Sthlms universitet) att genomföra en serie med Film&Samtal, dvs filmvisning och diskussioner på temat migration utifrån individens synvinkel och då särs

Projektbeskrivning

Migration studeras i regel i tabeller. Men vad innebär migration för individen? Hur upplevs den bortom politik och forskning? Med hjälp av film och samtal syftar projektet att i höst diskutera strategier samt öka allmänhetens medvetenhet om frågan och på så sätt bidra till att stoppa papperslösas utanförskap.

IT’S A FREE WORLD Ken Loach
Billig, billigare, billigast- vem är vinnare på en globaliserad arbetsmarknad?

COUSCOUS Abdellatif Kechiche
Främmande land, främmande lagar-om exilens villkor

LA SILENCE DE LORNA bröderna Dardenne
Äktenskap, en väg till uppehållstillstånd-om papperslösas villkor

GHOSTS Nick Broomfield
Smuggelgods -människor- Om människosmuggling, en del av en global ekonomi

Klandestino Grande- Som avslutning arrangerar vi en dag med fördjupande samtal. Ambitionen är att stärka flyktingrörelsen i kampen för mänskliga rättigheter för alla

Medarrangörer: Arena, Shahrazad. Samarbetspartners: Shahram Khosravi, ABF, Folkets Bio, Nonstop Entertainment

Slutrapport

Vi har nu avslutat projektet Kino Klandestino 2008. Sammanlagt har vi under hösten genomfört fyra Film&Samtal samt en slutkonferens på ABF. Projektet har utvecklats en hel del under resans gång och vi upplever att de två senare samtalen; Lornas tystnad (26/10), om arrangerade äktenskap och Ghosts (7/12), om flyktingsmuggling, blev våra mest lyckade och intressanta samtal. Ett intressant resonemang som Per Wirtén (chefred. Arena) förde fram under Ghostssamtalet var tex att många papperslösa arbetar inom livsmedelsindustrin i Europa och att man borde skapa en varumärkning i samband med dessa produkter så att vi som konsumenter vet att de som producerat dem har arbetat under schyssta förhållanden.

Totalt hade vår samtalsserie 255 besökare. Vi hade naturligtvis hoppats på fler besökare men är nöjda med att de som kom var engagerade i våra frågeställningar och förde en dialog med panelen.

Att mäta konkreta resultat av ett projekt som detta upplever vi såsom svårt. Förhoppningsvis har vi med detta arrangemang, i egenskap av biograf, också kunnat locka människor som annars inte skulle söka sig arrangemang kring frågan om papperslösas situation. Varje dag passerar dessutom hundratals människor igenom Zitas foaje. Kino Klandestinos tryckta material samt annonserna i dagspress har säkert också de bidragit till att medvetandegöra dessa frågor för allmänheten. Ett mycket konkret resultat är dock att samtliga biljettintäkter från Ghostsvisningarna gick direkt till den fond som upprättats för att hjälpa de anhöriga till offren i Morecambe Bay.

Samarbetet med övriga samarbetspartners: Olof Palmes minnesfond, Arena Program, Shahrazad, ABF Stockholm, Shahram Khosravi, Folkets Bio och Nonstop Entertainment har fungerat bra. Vi upplever att det både är en stor tillgång att vara många i en planeringsgrupp, med många olika infallsvinklar och erfarenheter, men att det också gör projekt en aning  svårmanövererade och att det blir svårt med ansvarsfördelningen.

Vårt motiv till att genomföra projektet, att göra frågan om papperslösas mänskliga rättigheter till en angelägenhet för alla, kommer vi naturligtvis att arbeta vidare med. Eftersom frågan om migration och papperslösas situation är något som många filmer behandlar just nu vet vi att vi kommer att återkomma till dessa frågeställningar framöver. Det finns också flera aspekter av frågan som vi helt enkelt inte hann med inom ramen för projektet.

Wanda Bendjelloul

Uppdatering

Stockholm 14 oktober 2008

Vi har nu genomfört två av de fyra planerade samtalen inom ramen för samtalserien Kino Klandestino. Vi upplever att vi fått många positiva reaktioner till initiativet. Vad vi däremot  upplever som svårt är att infria alla de olika förväntningar som finns på vad samtalserien skall innehålla, då ämnet är angeläget och ligger många människor varmt om hjärtat.

Samtalen har hittills haft helt olika karaktär. Medan det första kring
It´s a free world av Ken Loach blev mycket formellt blev det andra samtalet kring filmen Couscous av Abellatif Kechiche snarare personligt. Deltagarna då var Lamine Dieng, skådespelare, Nisha Besara, chefredaktör för Dagens Arena och samtalsledaren Lawen Mohtadi, chefredaktör för Bang.

Samtalets utgångspunkt var livet i exil och att försöka etablera sig i främmande land med främmande lagar.  Deltagarna hade olika erfarenheter. Lamine Dieng migrerade till Sverige från Senegal för över trettio år sedan. Nisha Besara kom till Sverige tillsammans med sina föräldrar när hon var tre år gammal. Lamine drog paralleller mellan sina egna erfarenheter av att driva restaurang i Stockholm och huvudpersonen, herr Slimanis, försök att öppna en restaurang i filmen. Lamine menade att motgångarna Slimani mötte i filmen inte enbart handlade om rasism. Att öppna restaurang kräver inte bara många tillstånd från myndigheter utan även en stor kunskap om hygien som Slimani inte har. Nisha däremot tog upp flera exempel från filmen då myndighetspersoner uttryckligen säger till Slimani att ”här i Frankrike gör vi så här”. Som om Slimani inte vore en del av Frankrike, trots att han levt hela sitt vuxna liv där. Samtalet analyserade betydelsen av olika scener i filmen och jämförde dessa med egna erfarenheter. Även publiken deltog mycket aktivt i samtalet genom att dela med sig av sina erfarenheter.

Slutsatsen var att bilden av den migrerade som främmande, finns hos dem som är födda och uppväxta i värdlandet. Migration i sig behöver inte betyda att man känner sig främmande i det nya landet. Titeln på samtalet ”Främmande land, främmande lagar – om exilens villkor” är alltså missvisande och påvisar snarare på fördomen hos oss som inte har migrerat och på att en stor del av problematiken runt utanförskap ligger hos oss som är uppväxta och bor i ett och samma land.  Denna slutsats ledde till en mycket intressant diskussion.

Wanda Bendjelloul,

biografföreståndare Zita