Karl Johan Markus Brand, 10 000kr. Volontärarbete på landsbysjukhus i Mbulu, Tanzania

Stipendiat
Karl Johan Markus Brand

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Genom en organisation på Köpenhamns Universitet som heter ”Praktikant i troperna” har jag fått möjlighet att arbeta som volontär på ett litet sjukhus i en landsby i Tanzania. Målet med uppehållet är att interagera med lokalbefolkningen, undervisa dem om hur vi jobbar i skandinavien och ta med erfarenheter om deras sätt att leva med hem och undervisa om detta här hemma. Längden av praktiken är 4 månader från 1 feb 2011. Till uppehållet tar jag också med 5 kg utrustning hemifrån att donera.

Projektbeskrivning

Jag är en 26 årig man som läser medicin på min nionde termin på Københavns Universitet. Under våren har jag fått möjlighet att, via vår organisation på institutet: PIT (praktikanter i troperna), komma iväg och arbeta som volontär på ett litet sjukhus i Mbuluregionen, Tanzania. Vi är två medicinstuderande och två ”folksundhetsvetare” som åker iväg samtidigt.

Sjukhuset vi ska vara på har 300 sängar och mottager patienter från hela regionen såvitt detta är möjligt. Just nu finns där endast en arbetande läkare på sjukhuset varför medicinstuderandenas uppgift till stor del kommer att ligga i att arbeta på sjukhuset och hjälpa till med den dagliga driften. Detta skapar unika möjligheter för oss att se och lära hur man jobbar på ett litet sjukhus i en liten landsby i Tanzania. Samtidigt ger det också goda möjligheter för oss att lära ut och visa hur vi tänker och jobbar som läkare och sjukhuspersonal i Norden.

Detta kommer dock inte vara vår enda uppgift. En annan otroligt viktig del av arbetet där nere kommer till att ligga i att undervisa dem som jobbar på sjukhuset och folk i landsbyn om hygien, sterilitet och smittoteorier vi jobbar efter här hemma. Det kommer bland annat läggas vikt på spridning av HIV och hur man kan förhindra denna. I denna aspekt av arbetet ses folksundhetsvetarna som vi samarbetar med som en riktig tillgång. Det kommer att hjälpa till att få ett större perspektiv in över projektet.

Det hela kommer att dokumenteras och visas fram för medstuderande och andra intresserade här hemma (läs Köpenhamn) för att främja förståelsen för skillnad i kultur och vanor.

Vi hoppas att kunna göra ett stort jobb för folket som uppsöker sjukhuset, dem som jobbar där och dem som bor i byn genom vårt arbete och vår undervisning.

Resan är till dels finansierad av oss själva men stort tack ska sändas till Olof Palmes Minnesfond som donerat 10 000 kr till projektet och därigenom gjort det hela möjligt.

Kontakt: Markus Brand, kjmarkus@hotmail.com, tel: +4560833319.

Slutrapport

Rapport 3, MARKUS BRAND, MBULU, TANZANIA JAN 2012 – MAJ 2012.

Som det första jag skriver vill jag gärna utdela ett stort tack till Olof Palmes Minnesfond för att den har varit med till att göra denna resa möjlig. Ert arbete med att bland annat skicka ut unga människor till u-land i världen kan på sikt medverka stort till den internationella förståelsen och vara med till att bygga upp respekt mellan geografiskt skilda individer.

Kort beskrivning av mig och projektet
Jag är en 26 år gammal medicinstuderande som under 3,5 månader varit bosatt i Tanzania, Afrika. Landet i sig självt är inget krisområde och det har varit utan större konflikter i många år. Skillnaden från vårt samhälle i Skandinavien är dock slående. Byn jag bott i heter Mbulu, denna ligger i Tanzanias norra del, nära Arusha. I denna by med cirka 5000 invånare finns det ett distriktssjukhus som jag varit tillknuten under min vistelse. Själva projektet har gått ut på att vara på sjukhuset och vara med i det dagliga arbetet här samtidigt som jag dokumenterat detta och pratat med läkarna om den procedur vi har i Skandinavien. Utöver detta har vi utfört en viss form för välgörenhet genom att dela ut kläder vi haft med hemifrån. Jag har även, genom mitt samarbete med två ”folkesundhetsvetare” hjälpt till att undersöka inställningen till, och vad som händer med, en container med sjukhusutrustning, skickad från ett västeuropeiskt land.

Hur det har gått
Projektet har gått bra och resultaten är som förväntat. Där finns massor av dokumentation från sjukhuset som det inte riktigt är rimligt att lägga upp här, bland annat en hel del bilder från sjukhuset. Där finns också en Bacheloruppgift genom samarbetet med folkesundhedsvidenskabs-studerandena men denna är inte färdig ännu och kan därför inte läggas med. Jag kommer definitivt, senare till att arbeta vidare i olika områden i Afrika eller andra u-lands-områden efter detta. Eftersom jag blir läkare och även har ett stort intresse för ekonomi räknar jag med att möjligheten att vara med i projekt i olika U-land är stor. Detta första uppehåll i Afrika är det som gjort att jag fått ögonen upp för vad som ska göras och vad som det är behov för där nere.

Bidrag till den internationella förståelsen
Resan ner till Mbulu har varit lång geografiskt men längre kulturmässigt. Jag har inte varit i Afrika syd för Sahara tidigare och det tog därför ganska lång tid före jag kom in i hur de tänker i östra Afrika. Till att börja med kan man bli lite uppjagad över hur de hanterar problem och agerar men efterhand som tiden går accepterar man det och till sist börjar man älska det. Det är fram för allt glädjen och värmen från människorna där nere som jag tar med mig hem och berättar om för alla jag känner. De arbetar hårt, men när de har mat till familjen kräver de flesta inte mer. Även fast människorna ofta bara har de kläder de går i och bor i ett lerhus är de alltid glada och välkomnande. Det är framför allt detta jag berättar om för alla jag möter och planerar att säga till mina medstuderande när det ska hållas information om projektet. Därför tror jag att den största nyttan med ett projekt som detta är den dialog och de berättelser man har till vänner, halvvänner och bekanta. Dessa historier sprider sig fort och ju fler människor med en positiv uppfattning om en annan befolkning, desto mer förståelse för andra kulturer och desto mindre rasistiska hållningar i världen.

Arbetet med andra samarbetspartners
I Mbulu finns det en några eldsjälar som är aktiva via en organisation i Danmark som heter ”folkekirkens nødhjælp”. Dessa människors arbete består i att samla ihop sjukhusutrustning från själlandsområdet och skicka ner detta i en container cirka två gånger per år. När de kan är de också nere i Mbulu och ser på distributionen av detta material. Dessa människor har varit till stor hjälp till att arrangera kontakt till dem där nere och ordna transport till sjukhuset och logi de första dagarna.

En annan samarbetspartner jag haft är de två studerande från folkesundhedsvedenskab jag nämnde tidigare. Dessa två har skrivit sin bachelor om hanteringen och inställningen till de containrar som folkekirkens nødhjælp skickar ner. Detta arbete har varit otroligt intressant och har medverkat till förståelsen av mentaliteten hos dem som bor där nere.

Andra bidgragsgivare
Inga.

Annat
För redovisning av annat material ska de som har lust vara väldigt välkomna att kontakta mig kjmarkus@hotmail.com.

Till sist vill jag igen säga stort tack till Olof Palmes Minnesfond för att jag blev utvald till att få ett bidrag till mitt uppehåll. Ödmjukast, Markus Brand.

Uppdatering

Nu har jag varit halva perioden i Mbulu, Tanzania och livet här ute är väldigt olikt livet där hemma i Skandinavien. Både i det vardagliga hemmalivet och i arbetslivet ses både stora och små skillnader. Det är små skillnader i rutiner och riktigt stora skillnader i inställning. Det har varit omtumlande att komma hit och först nu, nästan två månader senare har vi helt kommit in i det.

I vår lilla by, Mbulu, med gissningsvis 3000 invånare ligger sjukhuset som vi varit på nu ett tag. Det är uppbyggt med åtta olika avdelningar. En för kvinnor, en för män, en för barn, en för gravida, en för tuberkulos, en mottagaravdelning, en family-planing-avdelning och en operationssal. Det är mest de olika avdelningarna som inte involverar operation som vi rör oss på. Här samarbetar vi med de clinical officers som sköter ronden. Den stora utmaningen här nere ligger i att sjukhuset i stort sett inte har ett ordenligt labb, varför empirisk behandling är att föredra och det enda man kan göra. Alla mediciner man gärna vill utskriva finns heller inte på lagret och filmen i röntgenmaskinen är slut. Utmaningarna är många men folk här nere tar det inte så tungt att saker inte fungerar. Inte för att de inte bryr sig men för att de har en annan, mer avslappnad inställningen, än vi har där hemma. Till exempel skulle folk där hemma gå i taket om de hörde att en av de mediciner de skulle ha inte fanns tillgänglig just nu. Här nere rycker de på axlarna och säger att den kanske kommer nästa vecka.

Vi lär otroligt mycket om inställning av att vara här samtidigt som vi försöker att få dem att lära sig den systematik vi har i norden. Speciellt frågan om hygien på ett sjukhus är otroligt olik vår uppfattning av det. Dock arbetas det på det och alla små steg betyder något.

Samtidigt som vi går runt i det dagliga arbetet på sjukhuset har vi också ett samarbete med de två public health studerande som också är här nere just nu. Sjukhuset mottager en container med sjukhusutrustning från Danmark ca 2-3 gånger per år. Dessa två studerande skriver sin bachlor-uppgift om hur en sådan container uppfattas av dem som jobbar på sjukhuset och hur den mottages etc.

Vi är de enda européerna som bor i byn Mbulu och har därför fått en god dialog med lokalbefolkningen. Det känns också som att läringen på sjukhuset är ömsesidig och att vi kommer till att förstå mer om hur de handlar och varför på samma sett som att de lär mer om hur vi agerar.

Markus Brand, Mbulu Tanzania.