Jessica Whålstedt. 6 000 kronor. Volontärarbete för att stödja ensamstående mödrar i Favelan, Rio de Janeiro

Stipendiat
Jessica Wåhlstedt c/o Santos

Stipendiebelopp
6000 kr

Sammanfattning

Jag ska arbeta som volontär på ett center (barnhem) i en av Rio de Janeiros favelor vid namn Rocino. Ensamstånde mödrar lämnar där sina barn under dagarna för att kunna försörja sig. Jag får genom mina veckor på barnhemmet en möjlighet att stötta mödrarna genom att under dagarna ta hand om deras barn.

Jag får även chansen att delta i en diskussionsgrupp (som upprättats för mödrarna) för att få en ökad förståelse och kunskap om de ensamstående mammornas situation i favelan.

Slutrapport

Uniâo de Mulheres pro Meloramente da Roupa Suja

Volontärarbte för att stödja ensamstående mödrar i Favelan

Min vistelse på projektet startade 16 Maj 2011 och varade under tre veckors tid. Jag arbetade som volontär på ett projekt vid namn; Uniâo de Mulheres pro Meloramente da Roupa Suja (www.umpmrs.org.br/) som är ett projekt med huvudsakliga målet att stärka och stötta ensamstående mödrar, beläget i Rocinha som är en av de mest kända favelorna i Rio de Janeiro.

Mödrar lämnar sina barn (fyra månader till fyra år) på centret som är beläget mitt i favelan under dagarna för att kunna försörja sig och sina familjer. Jag fick genom mina veckor på barnhemmet en möjlighet att hjälpa mödrarna genom att på dagtid ta hand om deras barn. Ett av målen med min tid på projektet var just att lära mig och få en inblick i hur det är att leva i favelan som ensamstående kvinna och även om möjligt starta en diskussionsgrupp i framtiden för att möta deras behov.

Under eftermiddagarna när mammorna hämtade sina barn fick jag ofta chansen att prata med dem om deras livssituation, problem, livshistoria och vad de har för inkomstgenererande sysselsättning. Det var väldigt intressant och många av kvinnorna hade väldigt gripande historier att berätta. Min portugisiska är inte flytande men det gick trots omständigheterna bra att kommunicera, ibland tog jag hjälp av mina kollegor som fick tolka. Det var inte alla som var öppna och kände för att dela med sig vilket jag självklart respekterade.

Planen var som tidigare nämnt att jag även skulle ingå i en diskussionsgrupp för kvinnor boende i favelan. De som anordnade den var inte så aktiva under de tre veckor som jag var där, men fick vid ett par tillfällen ändå möjlighet att närvara vid ett par möten. Det var ett perfekt tillfälle att få ytterligare insikt och förståelse. Genom att arrangörerna, som startat diskussionsgruppen var med, blev diskussionerna djupare och vi diskuterade ämnen som jag inte varit inne på tidigare. Exempelvis vägar till förbättring och vilka aktiviteter som kvinnorna är intresserade av att göra framtiden. När jag var där så pågick även ett projekt där kvinnorna gjorde mosaiktavlor som de sedan sålde vidare.

Jag besökte även en mässa på det närliggande universitet där olika organisationer framförallt NGO`s (Non Governmental Organisations) presenterade sina projekt. Jag insåg att det finns en hel del liknande projekt i favelan där kvinnor får möjlighet att tillverka olika saker såsom dockor, nyckelringar, tavlor osv. som de sedan säljer och dämed generar en extra inkomst.

Mina förväntningar av vistelsen på projektet infriades helt klart. Jag har fått en ökad förståelse och kunskap om de ensamstående mödrarnas situation i favelan. Ibland kände jag dock en viss frustration då jag skulle vilja göra så mycket mer. Jag kommer att bära med mig mycket av det som jag upplevt, lärt och känt i favelan. Eftersom jag i framtiden är intresserad av att arbeta på en organisation eller liknande som fokuserar på kvinnors rättigheter, jämlikhet och vägar till förbättring så tror jag mina erfarenheter från favelan kommer vara väldigt användbara. Om möjligt skulle jag även väldigt gärna återvända och fortsätta att arbeta med kvinnorna där.

Trots att det för många är en väldigt tuff plats att leva på så kände jag ofta en enorm värme, gemenskap och omtanke från invånarna som jag umgicks och pratade med.

Jag skrev dagbok under min vistelse och håller för tillfället på att skriva en reseberättelse för Amzungo (www.amzungo.com/), volontärorganisationen som jag åkte med, som ska publiceras på deras hem sida. På detta sätt hoppas jag att fler blir intresserade och bestämmer sig för att åka till Rocinha för att göra en insats och uppleva, enligt mig, en av världens häftigaste platser.