Jessica Oalusson, Natalie Pettersson Olsson, Luleå. Att lära sig av historien

Stipendiat
Jessica Olausson, Natalie Pettersson Olsson Natalie Pettersson Olsson

Stipendiebelopp
20000 kr

Sammanfattning

Vi ska fara till Polen och besöka Auschwitz-Birkenau, för att sedan gå ut till 10 klasser i Luleå Kommun (årskurs 6) och berätta om förintelsen och för att motverka främlingsfientlighet innan dem kommer upp till högstadiet. Väl i Polen ska vi fotografera, anteckna för att sedan kunna visa/berätta på ett helt annat sätt än om vi hade sökt fakta på Internet.

Projektbeskrivning

Vårt projektarbete går ut på att åka till Polen och besöka Auschwitz-Birkenau för att se hur det är uppbyggt och hur levnadsförhållandena var. Vi ska sedan efter resan gå ut till 10 stycken årskurs 6-klasser och hålla föreläsningar om händelsen. Vi har förberett resan genom att låna böcker och läst på om händelsen under 2:a världskriget. På plats i förintelselägret kommer vi att fotografera och ta anteckningar utifrån den guidade turen, som vi senare kommer använda som material för föreläsningen.Anledningen till att vi har valt att gå ut till 6:e klassare är för att vi anser och tror att det är då man formas och börjar få sina främlingsfientliga åsikter om andra människor.

För mer information kontaka Natalie Pettersson Olsson 073-050 64 42, eller Jessica Olausson 073-800 41 32

Slutrapport

Veckan före jul besökte vi Auschwitz-Birkenau för att samla information som vi sedan skulle använda oss av i våra föreläsningar på olika grundskolor i Luleå Kommun. Alla föreläsningar gick mycket bra på samtliga skolor, och det verkade som att både lärare och elever uppskattade våra föreläsningar och lärde sig otroligt mycket utav detta.

Efter avslutad föreläsning i varje klass delade vi ut en enkät med frågor som eleverna fick besvara. Enkäten innehöll frågor där eleverna skulle skriva ner sina egna tankar om t.ex. människovärden och förintelsen. Även om dom hade lärt sig någonting nytt under föreläsningen och vad det var dom lärt sig. På frågan angående människovärde, om alla människor är lika värda, så hade alla elever skrivit att alla människor var lika värda oavsett bakgrund, religion m.m. Vi är nöjda med resultatet och vi anser att vi verkligen nått ut till eleverna, eftersom det var detta som var syftet med föreläsningarna. Ett svar på frågan om att alla människor är lika värda, hade en flicka svarat såhär: ”Även om man ser olika ut och har olika kulturer är man lite mycket värda. Vi är ju egentligen likadana innerst inne. Vi andas samma luft och lever på samma planet.”

Vi tycker att vårat arbete har bidragit till den internationella förståelsen därför att vi har nått ut till nästa generation och dom har verkligen tagit till sig hur viktigt det är att behandla alla människor lika och att aldrig döma någon p.g.a. religion, hudfärg eller åsikter. Alla eleverna verkar ha förstått att krig aldrig är någon lösning på konflikter människor emellan, eftersom eleverna reagerade så starkt av vad andra världskriget fick för konsekvenser för människor världen över.

Under detta projekt har vi i stort sett varit självgående och självständiga, och det tycker vi har fungerat jättebra. Vi har inte haft några samarbetspartners, och vi inte ser skolorna som en samarbetspartner, eftersom vi bara har haft kontakt med dom via mail innan varje föreläsning.

Den enda bidragsgivare vi har haft under hela projektet är er, Olof Palmes minnesfond, och det tycker vi har fungerat alldeles utmärkt.Vi är jättenöjda med det vårat projekt, och vi vill passa på att tacka er för utan er hjälp hade detta inte varit möjligt!

Med vänlig hälsning.
Natalie & Jessica

Uppdatering

Vi for till Polen veckan före jul, där vi besökte Auschwitz-Birkenau. Nu är vi tillbaka från jullovet och halva projektet återstår. Projektdelen som vi har kvar är att fara ut till olika skolor i Luleå Kommun och föreläsa om förintelsen med hjälp av det material som vi samlat in under resans gång. Vi har precis börjat sammanställa allt material som vi senare ska använda oss utav under föreläsningarna för att det ska bli så lärorikt som möjligt för årskurs 6:orna, samt att dom ska få en så stor förståelse för den händelse som har satt djupa spår i historien. Föreläsningarna har vi tänkt ska äga rum i slutet utav februari/början av mars.

Vi upplever att projektet har gått jättebra hittills, och det har verkligen varit en upplevelse som vi kommer att minnas för livet. Även fast det varit mycket blandade känslor inför besöket i förintelselägret så har denna resa varit rolig att genomföra och man har verkligen tagit till sig allt vad det innebar att vara jude, homosexuell, handikappad osv. under andra världskriget.

Under besöker i Auschwitz så fick vi gå in i olika rum där man hade sparat föremål från fångarna. Någonting vi reagerade starkt på var mängden på allt hår som dom hade kunnat bevara och även lukten som spred sig i rummet från håret. Dessutom reagerade vi på små barns ägodelar, så som kläder och skor, och när vi fick se kläderna som fångarna fick bära i lägret så kändes det overkligt att se dom eftersom man bara sett dom på bilder och inte tänkt mer på en sådan liten detalj. I lägret Auschwitz-Birkenau fick vi gå upp i utkikstornet som man sett på så många bilder. Väl där uppe såg man ut över hela lägret och det var så stort att det inte går att förklara, utan man måste se det med egna ögon. Ändå var det bara en fjärdedel utav vad det egentligen var tänkt. Först då man tänker man på hur tur det var att det fick ett slut, för vem vet hur många fler människor som hade fått sätta livet till?