Erika Nilsson – Volontärarbete på barnhem i Filippinerna

Stipendiat
Erika Nilsson

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Mitt syfte med mitt projekt är att få hjälpa och ge stöd till sexuellt utnyttjade barn på barnhemmet, Bukid Kabataan Center. De är i behov av ett enormt stöd och även en utbildning för att få bättre förutsättningar att kunna få en nystart i sina liv. Jag ska arbeta som lärare eftersom de är i störst behov av det, också att bara finnas där som ett stöd för barnen. Mitt mål är att försöka öka förståelsen i vårt samhälle då det gäller barn och ungdomars behov i fattigare och mer utsatta grupper.

Projektbeskrivning

Jag, Erika Nilsson, ska tillsammans med tre andra tjejer, Estelle Nordin, Josefin Karlsson och Frida Lindgren resa till Filippinerna (26 dec 2010-22 jan 2011) och arbeta på ett barnhem, Bukid Kabataan Center, för sexuellt utnyttjade och övergivna barn. Vi alla går i årskurs tre på Kattegattgymnasiet i Halmstad och läser det sista året på den naturvetenskapliga linjen. Barnen på barnhemmet är i åldrarna 6-13 år och har på något sätt haft det svårt i livet. Barnhemmet drivs av katolska kyrkan och det är två nunnor som är ansvariga över barnhemmet. De får även hjälp ifrån lokala socialarbetare som är där och arbetar periodsvis i ca 2-3 månader i taget.  Vi ska dit och hjälpa till med undervisningen samt underlätta nunnornas arbete. Något som är viktigt är också att finnas där som ett stöd för barnen eftersom de alla har varit med om traumatiska upplevelser. Vi planerar att undervisa i matematik och naturvetenskap, då vårt projektarbete kommer att handla om hur vi kan underlätta undervisningen för barnen i Filippinerna i ämnena matematik och naturvetenskap. Vi vill även ha olika aktiviteter med barnen både gällande i lek och undervisnings syfte. Vårt syfte med projektet och resan är att försöka vara bra förebilder för barnen. Just nu håller vi på att planera resan och undervisningen vi ska hålla i på barnhemmet. Tidigare har vi haft kontakt med olika företag i Halmstads Kommun för att söka sponsorpengar. Idag har vi fått en del sponsorpengar, 20 000 kr, från tre olika företag. Dessa ska läggas på flygresan dit och hem i en klumpsumma, vi delar alltså jämt på de pengarna vi har fått in. Vi ska också hålla i en insamling på vår skola, Kattegattsgymnasiets ”Öppet Hus”. När vi kommer hem igen ska vi besöka företagen vi har fått pengar ifrån och berätta och visa vad vi har gjort och vad vi har varit med om. Vi ska också ta kontakt med några skolor i Halmstad som vi kan besöka och komma dit och berätta om vårt arbete, detta för att försöka öka den internationella förståelsen och försöka göra det bättre för barnen på barnhemmet. Vi kommer under vårt arbete i Filippinerna uppdatera en blogg där vi skriver om vårt arbete och vardagen i allmänhet i Filippinerna. Bloggen startades av vår handledare som tidigare har besökt Filippinerna i samband med ett skolprojekt. Vi kommer att finnas på adressen: elevhalsoteamet.blogg.se Det var kort om vad vårt projektarbete innefattar, om ni har några frågor så är det bara att höra av sig. Jag och mina samarbetspartners är otroligt glada och tacksamma över att få ert stöd!

Uppdatering

Vi har nu ungefär kommit till hälften av vårt projektarbete även fast det känns som att den största händelsen nu har passerat. Vi fyra tjejer åkte den 26 december 2010 iväg mot vårt mål, Filippinerna. Vi stannade i 27 dagar. Den här resan har varit varit den bästa och största upplevelsen i mitt liv. Den har varit underbart rolig, lärorik och underbar men samtidigt fruktansvärd, sorglig och brutal. Såhär i efterhand så känner man verkligen harr man ser på världen ur ett annat perspektiv. Nu så har man sett att total fattigdom, misär och orättvisor finns i verkligheten, mitt framför ögonen och inte bara på tv.

Vi bodde på barnhemmet Bukid Kabataan Center i Cavite som ligger ca 20 mil utanför Manilla. barnhemmet hade 50 barn, i åldrarna 7-16 år. Som vi redan har skrivit till er så är de flesta på något sett misshandlade, sexuellt eller med slag. Vissa är även lämnade eller har rymt från sina hem. Där fanns även dem som har levt på gatan utan någon vuxen alls i sina liv. De har alla gemensamt att de saknar sina familjer och skulle göra vad som helst för att kunna bo ooch vara med dem.

Det vi har gjort på barnhemmet är att vara där för barnen, vi har spenderat massor med tid med att leka och göra ramsor. Vi har hjälpt dem med läxorna som de får i skolan och pratat med dem om allt som kom upp i huvudet. Vårt skolprojekt går ut på att göra något naturvetenskapligt, så vi hade lektioner för barnen om miljö och återvinning. Barnen lyssnade väldigt duktigt och tyckte det var kul att lära sig något nytt.

Barnen verkade vara väldigt lyckliga, de skrattade alltid och det var inte ofta som man såg några ledsna miner när vi var med. Det var några gånger som någon tjej satt och grät vid matbordet men oftast så sas allting då på filippinska. Bland det värsta var nätterna, det var då man märkte att dessa barnen inte mådde så bra som det verkade. Nästan varje natt så var det någon eller några flickor som vaknade/drömde och bara skrek rakt ut i luften. De sov hela tiden oroligt och det verkade inte som att de fick någon ro att sova ordentligt. Vi fick veta av personalen att de drömmer hemska mardrömmar om allt hemskt de har varit med om, och det är när mörkret kommer som dessa minnen kommer fram. det var därför många av flickorna ofta stannade uppe så länge som de absolut fick, och även for upp på mornarna. de ville inte sova pga drömmarna.

Resan har varit lärorik på alla sätt och vis. Vi har lärt oss otroligt mycket om oss själva och även hur världen ser ut och är på en helt olik plats i jämförelse med Sverige. De ser på saker på ett olikt vis än oss och nästan allt fungerar olika i jämförelse med vårt land. Jag har också lärt mig att även fast människor (även barn) har råkat otroligt illa ut, så fortsätter de kämpa och det går på något otroligt vis att hitta lycka i andra saker, även fast det viktigaste, familjen, inte finns i deras liv. Det är något som jag ser som något otroligt starkt, och jag beundrar barnen på barnhemmet så mycket. för att de har styrkan att fortsätta kämpa. De är otroligt starka.

Det är ungefär så långt vi ha kommit med vårt projekt hittills. Vi kom hem för två veckor sedan och sedan dess så har vi tagit igen det vi har missat i skolan och vi har även så smått börjat förbereda vårt föredrag som vi ska presentera för några olika klasser i kommunen och även för de företag som har sponsrat vår resa. Vi ska även den här helgen vara med på vår skolas Öppet Hus (för nya gymnasieelever) och berätta om vår resa och vår upplevelser och projektet. Vi tycker att projektet hittills har gått väldigt bra. Vi ångrar inte vår resa en enda sekund och vi längtar efter att få förmedla våra upplevelser till andra människor, så att fler kanske får smak för att resa som volontärer och förhoppningsvis fortsätta att arbeta för fred, internationell förståelse och antirasism. Jag hoppas att vårt projekt lyckas förmedla vidare de kriterierna.

Erika Nilsson