Emma Svedlund, Stockholm. 10 000 kronor. Volontärresa till Uganda

Stipendiat
Emma Svedlund

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Under sommaren 2009 kommer jag att åka till Uganda för att jobba som lärarassistent på en statligt finansierad skola i Kampala. Projektet kommer att mynna ut i en slutrapport samt ett antal föredrag om mina upplevelser i Uganda och situationen på skolan. Syftet är, förutom att bidra i skolan, att själv utvecklas och jobba för kulturell och internationell förståelse. Jag vill även sprida vidare erfarenheterna av mitt arbete för att skapa ett internationellt engagemang hos svenska ungdomar.

Projektbeskrivning

Den 5 juni startar mitt stora äventyr då jag åker jag ner till Kampala, Uganda. I Kampala ska jag jobba på en statligt finansierad skola där jag tillsammans med de befintliga lärarna ska arbeta för att öka läs- och skrivkunnigheten bland eleverna. En skolklass i Uganda består ofta av 100-140 elever, varför många barn aldrig får de mest grundläggande kunskaperna. Resan pågår till mitten av augusti och efter detta kommer jag att hålla ett antal föredrag på svenska skolor för att berätta om mina upplevelser och förhoppningsvis inspirera andra svenska ungdomar till ett internationellt engagemang. Genom projektet hoppas jag kunna öka den kulturella förståelsen hos mig själv, de barn och människor jag möter i Kampala samt hos svenska ungdomar. Min vision är inte att kunna förändra stora saker på skolan, men däremot att bidra som en resurs och med det jag har möjlighet till. Välkomna att följa med mig på min resa!

Emma Svedlund

Slutrapport

I projektet har jag i drygt två månader arbetat på Kazo Church of Uganda Primary School, belägen i Bwaise utanför Kampala, Uganda. Jag undervisade dagligen två grupper med 12 elever i läs- och skrivkunskap, och därtill hade jag tre elever enskild undervisning. Väl tillbaka i Sverige har jag arbetat vidare med projektet genom att berätta på en svensk skola om min resa och de fantastiska erfarenheter jag fått av arbetet med barnen och lärarna på Kazo.

Projektet har infriat mina förväntningar många gånger om, främst genom hur mycket jag själv lärt mig och utvecklats som person efter min tid på skolan. Att få möjligheten att jobba tillsammans med barnen mot målet att de skulle lära sig läsa, se deras glädje när de utvecklades och känna hur man långsamt fick deras tillit var en häftig resa. Många skratt och roliga stunder blev det, vilket så här i efterhand förvånar mig eftersom de flesta av barnen i mina grupper inte kunde engelska. Det var ett häftigt kulturutbyte som ledde fram till en väldigt stark vänskap mellan mig och barnen.

Om man tittar på resultaten vi uppnådde i grupperna så var det väldigt individuellt hur mycket barnen lärde sig. Vissa barn lärde sig läsa kortare meningar i princip felfritt medan andra inte hade kommit så långt när vi slutade. Utifrån de test jag gjorde i början och i slutet räknar jag att åtta av tio lärde sig att läsa ord med tre och fyra bokstäver relativt felfritt. Vid det första testet när jag kom till skolan kunde bara tre av barnen i mina grupper läsa något ord överhuvudtaget.

Även efterarbetet här i Sverige har väckt mer intresse än jag förväntat mig. Vänner och bekanta har blivit väldigt påverkade av de bilder och de rapporter jag skrivit från Uganda. På skolan där jag hittills berättat om min resa blev ungdomarna jätteengagerade och jag fick så mycket frågor att jag inte hann svara på alla. Många av frågorna var väldigt genomtänkta och jag tror att föredraget fick många barn att fundera kring skillnaderna i uppväxt och skolgång för ett barn i Sverige respektive ett land som Uganda. Det som gladde mig mest var att många av ungdomarna kom fram efteråt och sa att de också var sugna på att göra något liknande. Kanske hade jag ändå lyckats väcka ett första intresse för internationellt arbete precis som var tanken med projektet.

Hittills har jag hållit mitt föredrag för fyra klasser (åk 6) på Väsbyskolan i Upplands Väsby. Till våren ska jag tillbaka och berätta för niorna på skolan och jag har även tänkt ta kontakt med någon skola här i Göteborg där jag numera bor och studerar.

Jag upplever att mitt projekt har handlat om internationell förståelse såväl på plats i Uganda som här i Sverige. Kulturen i Uganda är helt annorlunda mot Sverige. Likaså är livet och standarden. Jag är annorlunda i Uganda, både till utseende och till personlighet. Genom att vara på skolan varje dag upplever jag att det blev ett stort utbyte av tankar och idéer i båda riktningarna. Jag fick vänner för livet och vi alla upplevde nog sidor hos varandra som vi inte hade förväntat oss.

Mitt projekt har även stötts av Folke Bernadottes Minnesfond.
Volontärorganisationen YGE är, förutom ovan nämnda skolor, min tredje samarbetspartner och jag upplevde att jag fick mycket stöd från dem.

Min resa till Uganda är det bästa jag någonsin gjort och mina upplevelser från projektet har förändrat mig för livet. Jag har redan funderat på nya projekt och arbeten att jobba med i samma tema. Mitt internationella arbete och engagemang slutar inte här, men tack för att ni gjorde starten möjlig för mig!

Emma Svedlund

Uppdatering

Juli 2009.
Har kommer en rapport pa plats fran Kampala. Jag har nu befunnit mig har i drygt sju veckor och arbetar dagligen pa Kazo Primary School, belagen i Bwaise cirka 25 min utanfor Kampala. Precis som enligt projektplanen undervisar jag varje dag tva grupper med tolv elever fran P3 och P4 i las- och skrivkunskap. Hartill har jag aven tva elever fran hogre klasser som jag undervisar enskilt.

Arbetet pa skolan har gett mig fantastiska erfarenheter som jag kommer att bara med mig resten av livet.Jag far dagligen uppleva handelser som kan vara jobbiga att bara, samtidigt som arbetet manga ganger ar en stor gladjekalla. Barnen som jag jobbat med har utvecklats bra och manga har lart sig lasa riktigt bra. Det slog mig redan fran borjan hur lite som behovs for att hjalpa de har barnen att utvecklas positivt pa olika plan. Den ena klassen jag arbetar med ar ungefar 130 elever och lararna har valt ut de elever de anser ar svagast till min grupp. Man ar valdigt oppen med vilka som ar duktiga och svaga har och barnen ar sjalva valdigt medvetna om sin niva. De elever jag har i mina grupper har antagligen aldrig rackt upp handen pa en lektion. Darfor ar det valdigt roligt att kunna arbeta med dem i en liten grupp dar de kan ta plats och fa kanna sig duktiga. Man kan verkligen se hur sjalvkanslan borjar gro! Det ar ocksa fantastiskt att se gladjen hos ett barn som efter fyra ar i skolan borjar forsta laskoden.

Den ugandiska skolan och undervisningssattet har ar valdigt annorlunda fran det svenska. Detta beror forstas till stor del pa att man i princip inte har nagot material och att klasserna ar otroligt stora. Manga av barnen pa Kazo ar foraldralosa och det borjar hela tiden nya barn, samtidigt som andra forsvinner. Redan fran forsta dagen blev jag aven medveten om hur mycket man slar barnen som bestraffning har. Detta ar egentligen forbjudet enligt lag men ar djupt rotat i kulturen och kan vara jobbigt att se.
Skoldagarna pagar 7,30-16,30 och under denna tid ar det ett fatal av barnen pa skolan som har rad med nagonting att ata. Lika glad som jag manga ganger blir av barnen och deras framsteg, lika tungt kan det vara att veta om deras forhallanden. Tillsammans har dock detta gett mig erfarenheter som jag kommer bara med mig och ha nytta av resten av livet.