Emma Ruderfelt. Ungdomsutbyte Sverige Uganda/Rwanda. 5000 kronor

Stipendiat
Emma Ruderfelt

Stipendiebelopp
5000 kr

Sammanfattning

Under två veckor i början av 2013 kommer jag att delta i ett ungdomsbyte tillsammans med 7 st svenska ungdomar i Uganda och Rwanda. Vi kommer att umgås och dela erfarenheter med ungdomar och barn från dessa länder och uppleva varandras kulturer. Detta kommer öka den internationella förståelsen mellan ungdomar som är uppvuxna med olika traditioner och kulturer.

Under dessa två veckor kommer vi besöka både landsbygd och stad för att få en helhetsbild av landet.

Slutrapport

Resan
Jag har nu kommit tillbaks från en av de bästa resorna jag har gjort i hela mitt liv. Jag har sett en helt annan värld från vad jag är van vid och har fått så mycket erfarenhet med mig hem.
Vi började vår resa i Kigali i Rwanda där vi besökte UN Women, ett kvinnoprojekt som styrs av FN som arbetar mycket med jämnställdhetsfrågor och samarbetar med regeringen. Vi besökte även Folkmordsmuset där man kan läsa om folkmorden i Rwanda som ägde rum 1994.
När vi kommit till Kisoro i Uganda möttes vi upp av vår partnerorganisation MCDO (Mgahinga Community Development Organisation). De visade oss olika projekt som de själva stod bakom och även projekt som drevs av andra organisationer och företag. Vi besökte bla Potters Village, ett mycket bra barnhem som ägs av en engelsk kvinna, besökte Lake Mutanda, skolor och Straight Talke Fondation. De arbetar med sexualupplysning genom media på olika sätt där ungdomar och vuxna får ställa frågor som de sedan besvarar.
Sista dagen på resan träffade vi också Uganda 4H. De har bara funnits sedan 2009 så det var intressant att se hur de arbetar och deras energi att utveckla föreningen.

Över mina förväntningar
Detta projekt har gått väldigt bra! Alla inblandade har varit engagerade och hela tiden velat lära sig mer. Den svenska kulturen skiljer sig helt från den ugandiska kulturen men samtidigt så är vi alla människor och lika.
Jag tyckte det var väldigt jobbigt att vara på Folkmordsmuset eftersom händelsen bara var för 20 år sedan. Jag var då 5 år och lekte glatt på dagis och hade inga problem medans mina jämnåriga i Rwanda antigen tog sitt sista andetag eller kämpade för sina liv. Surrealistiskt. Under dagarna vi var där slog också tanken mig att nästan alla vi träffade har vart med om dessa hemska mord, hur många vänner och släkt förlorade de? Denna händelse känn så långtifrån våra liv i Sverige eftersom vi inte har haft krig på flera hundra år.
Under en dag när vi var i Kisoro träffade vi en ungdomsgrupp från MCDO och diskuterade våra organisationer och jämförde med varandra. Det kom fram att vi har många likheter och kan lära av varandra. De är intresserade av företagande och ekologisk odling och deras ungdomsprojekt kan jämföras med 4H:s 4H-företag (4hforetag.se). Vi skall ha fortsatt kontakt med dem för att kunna utföra ett projekt inom ekologisk odling tillsammans men på varsin kontinent. Målet är att lära av varandra för att kunna utvecklas mer inom projekt och även som person.
Under våren kommer vi att berätta om vår resa på olika event, årsmöten m.m. Vi har redan varit på 2 st och fått bra respons och också varit med i Hallands Nyheter. Vi vill berätta för andra om allt fantastiskt vi har varit med om.

Alla är vi människor
Varje gång jag reser till ett nytt land så öppnas mina vyer och den internationella förståelsen ökar. Man reflekterar över saker som man aldrig tänkt på innan om så enkla saker som att alla inte alltid har el, rinnande rent vatten, bil, spis m.m. Det gör en till en mer ödmjuk person som respekterar att alla och allt är olika. Det kan finnas saker i andra kulturer som man inte tycker om men är man gäst i ett annat land så måste man respektera dessa olikheter. Det betyder inte alltid att man måste tycka det är bra men ibland så är saker som det är. Jag tänker speciellt på när vi besökte ett UNESCO världsarv där Ugandas kungar bott och nu ligger begravda. Alla tjejer var tvungna att täcka knäna och var inte tillåtna att gå in i ett av husen eftersom detta var traditioner som funnits i flera hundra år. Kungens personliga trummare bodde där och för att han inte skulle bli gift fick inga kvinnor gå in i hans hus. Många protesterade och hade svårt att respektera detta. Jag var en av dem, men i efterhand så inser jag att det var en sådan sak som man får låta vara som det är. Det kallas kultur.
Alla borde göra en sådan här resa någon gång. Man blir en bättre människa och får en ny syn på livet till det bättre.

Jag vill tacka Olof Palmes Minnesfond för att jag fick denna möjlighet att följa med på en fantastiskt resa!
Emma Ruderfelt