Emma Lidell, Spånga. 10 000 kronor. Resa för fred i Mellanöstern

Stipendiat
Emma Lidell

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Projektet syftar till att vidga min och andra ungdomars internationella förståelse om konflikten mellan Israel och Palestina. Jag vill åka till Palestina på en studieresa för att möta fredsorganisationer, människor som lever i flyktingläger och Fatahmedlemmar för få höra berättelser och med egna ögon se hur ockupationen tar sig uttryck.

Målet är att föra kunskapen vidare till yngre SSU:are genom föredrag, fotovisningar och jag planerar att skriva ett resereportage i SSU:s medlemstidningar

Projektbeskrivning

Den 5 december bär det av till Palestina. Där ska Emma Lidell, 24 år fördjupa sin internationella förståelse om konflikten i Mellanöstern.

– Jag reser till Palestina för att jag vill se och höra hur människor upplever ockupationen. Jag vill höra vanliga människors berättelser, säger Emma Lidell.

– Mitt projekt går ut på att få del av historier från fredsaktivister, kvinnoorganisationer, politiker och människor som lever i flyktingläger. Deras berättelser och mina fotografier kommer att användas i föredrag som jag kommer att hålla för andra ungdomar under våren. Under min vistelse i Palestina kommer jag dessutom att blogga om mina upplevelser.

– Jag har genom mitt engagemang i SSU varit engagerad i Palestinafrågan i flera år. Förhoppningsvis kan mina upplevelser på plats vidga vyn för andra och få fler att bli aktiva i kampen för fred i Mellanöstern och ett slut på den israeliska ockupationen.

Kontakt
Emma Lidell
emma.lidell@ssu.se
073- 4298794

Emmas resa går också att följa via hennes blogg:
emmalidell.wordpress.com

Slutrapport

En kort beskrivning av vad jag har gjort

Efter ett förberedande efterforskningsarbete och studier om konfliktens bakgrund begav jag mig iväg till Israel och Palestina den 5 december 2009. Jag spenderade nästan en månad i regionen och fick under min resa höra berättelser från människor med olika perspektiv på konflikten. Under min vistelse fick jag träffa högt uppsatta politiker, aktivister och helt vanliga människor. Jag träffade personer från hela det politiska spektrumet i Israel och från Al-Fatah i Palestina. Jag träffade representanter från Genèveinitiativet i både Israel och Palestina, fredsobservatörer i Hebron, kvinnokämpar på Jerusalem Women Center och medlemmar i kampanjen för att frige palestinska fångar.

Det jag framförallt bär med mig från min vistelse är en stark avsky mot ockupation. Trots att jag omöjligen kan sätta mig in i hur det är att leva under ockupation fick jag uppleva förnedringen av att behöva står i kö flera timmar för att ta mig från Ramallah till Jerusalem. Jag fick uppleva att ständigt känna mig övervakad. Att tvingas vänja mig vid att se beväpnade soldater. Jag fick se hur människorna i flyktinglägren bodde och jag såg skillnaden i levnadsstandard mellan människor i palestinska och israeliska områden. Jag fick även förståelse för den politiska situationen i Israel och hur frågan om säkerhet överskuggar alla andra politiska frågor. Efter min vistelse har mitt engagemang i frågan ökat och jag känner mig motiverad att fördjupa mig och lära mig mer. Jag vill fortsätta att engagera mig för ett upphävande av ockupationen. Jag har sedan min hemkomst medverkat i arbetet kring Ship to Gaza och deltagit i ett par manifestationer. Jag har föreläst om mina upplevelser vid flera olika tillfällen. Den 8 februari höll jag föredrag med efterföljande diskussion för SSU Tenstas tjejnätverk. Den 1 mars höll jag tal vid en manifestation vid Sergels torg om att häva blockaden av Gaza. Den 23 mars höll föredrag för SSU Uppsala och den 2 maj berättade jag om min resa på ett Kakbanksmöte i Sundbyberg. Den 19 juni föreläste jag på SSU Örebro läns sommarläger. Utöver mina föreläsningar och medverkan vid manifestationer har jag bloggat under min resa vars innehåll har publicerats på tidningen Frihets hemsida. Jag har dessutom skrivit en artikel i tidningen ETC tillsammans med min resekamrat Alaa Idris.

Min stora förhoppning är att det palestinska folket ska återfå sin frihet. 67 års ockupation är nog!

Uppdatering

18 december 2009 Sedan drygt en vecka har jag befunnit mig i Palestina. Kontrasten är stor mellan livet här och livet i Israel. Israelerna markerar sin närvaro med flaggor, muren, checkpoints och inte minst genom alla bosättningar som ligger belägna på Västbankens kullar och berg. Jag har redan mött så många fantastiska människor som trots den svåra situationen biter ihop och försöker se saker och ting från den ljusa sidan. Som på olika sätt kämpar för ett fritt Palestina. Men jag har även sett hopplöshetens tomhet i ögonen på dem som har tappat framtidstron. Situationen är oerhört svår för många.
Bild: Emma Lidell

Vi var i Hebron igår. Ockupationsmakten kontrollerar gamla staden och det finns flera stora bosättningar i centrala Hebron. I Hebron fick vi en guidad tur av TPIH (Temporary Presence In Hebron) som har verkat i staden sedan 1997. Insatsen är en följd av massakern i Ibramhimmoskén 1994, då den israeliska bosättaren Goldstein sköt 29 palestinier mitt under bönen. President Arafat vägrade fortsätta fredssamtalen om inte alla bosättningar i Hebron drogs tillbaka och en internationell militär närvaro upprättades. Kompromissen blev närvaron av TPIH som är en observationsgrupp som rapporterar om överträdelser av avtal och brott mot mänskliga rättigheter.

Vi promenerar runt i gamla staden som nästan är folktom. Innan Israel ockuperade området var gatulivet här nästan lika omfattande som i Jerusalem. Idag gapar affärslokalerna tomma och 78 % av palestinierna lever under fattigdomsgränsen.
Bild: Alaa Idris

I Hebron blir konsekvenserna av ockupationen så oerhört tydliga. Här ser jag för första gången tungt beväpnade bosättare på nära håll. Här förstår jag på riktigt att ockupationen inte bara leder till att människor förnedras och att deras handlingsutrymme kraftigt begränsas. Den slår också sönder ekonomin och separerar familjer.

Jag har nästan två veckor kvar av min vistelse i Palestina. Jag har redan knäppt över 1000 bilder och träffat flera fredsorganisationer och politiskt aktiva. Jag har besökt flyktingläger och sett den förbannade muren. Redan nu har jag mycket att berätta om ockupationen och dess konsekvenser.

Emma Lidell

***

Krönika i ETC Örebro 27 december 2009