Education as empowerment – fighting biopolitics in a Nicaraguan context

Stipendiat
Paulina Nybratt Sandin

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Jag önskar att realisera min c-uppsats i Nicaragua och studera hur kvinnorörelser arbetar för att stärka unga kvinnor i ett land där ett totalt abortförbud råder. Fokus på sexualundervisning som metod för att stärka unga kvinnors valmöjligheter. Målet är att ta lärdom av organisationers kunskap för en ökad förståelse för internationellt arbete för kvinnors rättigheter. Det ligger i linje med stiftelsens värderingar då jag betonar mänskliga rättigheter och genus.

Projektbeskrivning

I Nicaragua råder ett totalt abortförbud sedan 2008. Detta förbud innebär att kvinnor inte under några som helst omständigheter har möjligheten att genomgå en abort, även då kvinnan riskerar sitt liv eller blivit utsatt för incest eller våldtäkt. Enligt de reproduktiva rättigheterna har kvinnor rätt att bestämma när de vill föda ett barn men genom att abort kriminaliserats  inskränks dessa rättigheter, vilket begränsar kvinnors möjligheter att bestämma över sina egna kroppar. Förbudet kan härledas till den diskurs som etablerats i landet via den katolska kyrkan och som sedan har gjort sig gällande i det nicaraguanska skolväsendet, där reproduktion endast benämns med en biologisk terminologi. Koncept som ”marianismo” har stort inflytande på den Nicaraguanska kvinnan och innebär att kvinnor anses behöva upprätthålla kvalifikationer som fromhet, avhållsamhet och trohet. Denna stereotyp genomsyrar det vardagliga talet, så väl som det institutionella, och har på så vis tabubelagt sex som sedan påverkar sexualundervisningen som ges av skolor. Då Nicaragua uppvisar de högsta antalet tonårsgraviditeter i Latin Amerika påvisas också hur otillräcklig skolundervisning i ämnet sexual kunskap följs av högre födelsetal, speciellt i rurala områden där fattigdom är utbredd. Genom att undanhålla information från kvinnor, framför allt unga kvinnor, om deras kroppar kan staten utöva makt genom att kontrollera dem. Därför kommer jag att se på hur nationella NGO´s tillhandahåller sexual undervisning för unga kvinnor med avseende att bemäktiga dem att stärkas att ta makten över sina egna kroppar genom den kunskap så erhålls av sexualundervisningen. Bemäktigande menas här i bemärkelsen av att medvetande göra kvinnor om ojämlikheter i syfte att identifiera och utmana dem för att ges förmågan att utöva val självständigt. Således kommer jag undersöka huruvida framför allt kvinnoorganisationer kan ha möjlighet att bekämpa den biopolitik som staten upprätthåller i form av att kontrollera kvinnors kroppar genom det totala abortförbudet. Jag vill betona behovet av att utbilda unga kvinnor för att en komplementär utvekling ska kunna äga rum i ett land där staten inte tillgodoser dessa kvinnor sina reproduktiva rättigheter. Mina forskningsfrågor kommer därav vara: Hur använder kvinnoorganisationer sexual undervisning som ett medel att få utrymme i diskursen om kvinnors reproduktiva rättigheter? Kan denna undervisning resultera i bemäktigande av unga kvinnor? Genom att svara på dessa frågor kommer jag att göra en kvalitativ studie där jag intervjuar kvinnor som arbetar på kvinnoorganisationer som tillhandahåller sexual undervisning samt göra deltagande observation.

Slutrapport

Projektet jag genomför har gällt att genomföra en fältstudie som ligger till grund för min c-uppsats. Uppsatsen handlar om hur nationella organisationer använder sig av sexual kunskap för att stärka unga kvinnor i Nicaragua. Sexual kunskap är i sammanhanget kontroversiellt och undervisning i statliga eller privata skolor är bristfällig. Dessutom har landet den högsta statistiken av tonårsgraviditeten i området. Mot denna bakgrund åkte jag till Nicaragua för att finna hur gräsrotsorganisationer går tillväga för att nå ut med information till ungdomar som de annars inte får ta del av. Under min vistelse lyckades jag intervjua 95 personer, både anställda på organisationer och deltagare som tog del av den undervisning som organisationerna erbjöd. Jag besökte 15 olika organisationer i fyra olika städer i Nicaragua. Alla dessa organisationer arbetar med sexual undervisning genom att hålla i workshops och reflektions grupper för ungdomar och kvinnor. Organisationerna använder sig av begreppet empowerment och förklarade hur undervisning stärker kvinnor genom att känna till sina rättigheter och således våga kräva dessa. Jag har alltså besökt organisationer där intervjuer har gjorts samt deltagande observation under workshops som organisationerna har hållit.

Projektet har gått som planerat om inte långt över förväntningarna jag hade innan projektet började. Jag kom snabbt i kontakt med organisationer och kontakter som hjälpte mig att finna individer att intervjua. Organisationerna samarbetar i stor utsträckning vilket underlättade för mig att etablera kontakt. Då jag fick tillgång till att delta i flertalet workshops införlivades mina förhoppningar om att finna ett rikt empiriskt material under min fältstudie. Då ämnet jag skrev om är av högt personligt intresse så ser jag hur jag i framtiden kommer att arbeta vidare med frågor som rör sexuella och reproduktiva rättigheter och specifikt i bemärkelsen att stärka kvinnor att ta makten över sin egen kropp. Organisationerna välkomnade mig att komma åter för att delta i projekt. Konkret har mitt projekt mynnat ut i en uppsats men jag kommer även skriva om den i artikelformat för att försöka få den publicerad. Då ämnet är relevant för en ökad förståelse för hur organisationer kan arbeta med att stärka ungdomar och minska ungdomsgraviditeter anser jag att mitt framtida arbete kommer vara att sprida denna information, bland annat genom Amnesty där jag varit aktiv under flera år.

Under min studie har jag påvisat hur strategier för att nå ut med information som är tabubelagd med fördel formuleras av nationella organisationer som av naturliga skäl har störst inblick i den lokala situationen. Organisationerna har utformat en sexual undervisning som är lättillgänglig för ungdomar i ett forum där de kan känna sig bekväma. Detta ger en påvisning till hur bistånd med fördel bör vara fokuserat på lokala organisationer och deras framställning av projekt för att följa en lokalt anpassad utveckling på deras villkor. Detta hävdar jag ger oss en förståelse för hur det internationella samspelet så som bistånd bör vara baserat i en lokal förankrad strategi för att vara genomslagskraftigt. Detta exemplifieras i mitt fall genom arbetet för att stärka kvinnor i denna lokala kontext Nicaragua som ger oss en internationell förståelse i hur kvinnokamp kan ta sig i form i ett land med skilda förutsättningar jämfört med vårt eget.

Mina samarbetspartners under min studie har varit ¡Acción Ya!, AMDES (Asociación Multidisciplinaria para el Desarrollo), Asociación Mary Barreda, Asociación Proyecto MIRIAM, Casas Municipales de Adolescentes y Jóvenes, Centro de Mujeres IXCHEN, CEPS (Centro de Estudios y Promoción Social) ,Colectivo de mujeres ITZA, INSFOP, IPAS, MCN (Movimiento Comunal Nicaragüense), PROFAMILIA , Puntos de encuentro, Svalorna Latinamerika, VFSN – Vänskapsförbundet Sverige – Nicaragua. Samarbetet med dessa organisationer har genomförts utan hinder eller problem. Organisationerna har varit tillgängliga för mig och mina frågor och otroligt hjälpsamma. Samarbetet har varit en oerhört stark upplevelse som kommer leva med mig resten av livet.

Uppdatering

I skrivande stund befinner jag mig i Managua, Nicaraguas huvudstad. Till en början var nervositeten stor. Hur ska det gå med spanskan? Kommer jag hitta någon att intervjua? Men jag har haft stor tur med mina kontakter och de har inneburit stor hjälp i insamlandet av material till min studie och sett till att jag har fått delta i mängder av workshops och intervjutillfällen. Jag har kommit till ett stadie där jag känner att jag har fått ett grepp om hur situationen ser ut här och vilka problem som står i vägen för utveckling. Jag är ständigt fokuserad på mitt arbete och hamnar därför på många spännande möten med människor som ägnar sitt liv åt utveckling på en gräsrotsnivå. Jag har kommit in i själva intervjuformen och känner mig bekväm i rollen. Därför har jag kommit en god bit på vägen i mitt researcharbete. Min nyfikenhet hjälper mig mycket. Förändring är alltid svårt och tar tid men jag tror genuint på dessa kvinnor och organisationerna. Jag har bland annat besökt en workshop som berörde information om abortförbudet som råder i Nicaragua tillsammans med anställda på olika organisationer som är emot förbudet. I denna stund känner jag mig som en del i gänget då jag kunde delta i diskussionerna eftersom jag hade fått så mycket kött på bena genom mina intervjuer. Här fick jag bekräftat mycket som jag har funderat över i mina egna analyser av det material jag fått ihop. Än så länge har jag bara stödord och anteckningar men det känns som att jag börjar finna ett mönster som min uppsats kan bygga på. Jag föredrar workshops som medel för informationshämtning då de är både effektiva och självreflekterande där olika syn på saker diskuteras i grupp. De som arbetar inom organisationerna jag besöker andas och lever för sitt jobb. Det passar mig bra då jag trivs i att prata feminism hela dagen lång och det är därför jag tror att jag kommit långt i processen av projektet. Jag har dessutom åkte med en kvinnoorganisation till en by och besökt en kvinnogrupp. Kvinnogruppen bestod av våldsutsatta kvinnor som skulle få stöd och utbildning för att stärka deras självförtroende och våga förändra sin egen situation. Kvinnorna i gruppen berättade för mig vad gruppen betyder för dem. Det var vackert och sorgligt på samma gång att lyssna på deras historier. Denna typ av upplevelser tar nog ett tag att smälta. De berättade att de behövt mannens tillåtelse för att röra sig utanför huset. Dock hade de i och med gruppen fått stöd och ork att säga ifrån. Ledaren från organisationen är lika gammal som jag vilket påverkade mig starkt att hon visar på sådant mod. Att se alla dessa människor kämpa är något jag beundrar starkt. Det är beundransvärt att se hur kvinnorna stärks genom att de i gruppen inser sin egen kapacitet. I mitt arbete har jag upplevt mycket skratt, tårar, frustration men framför allt hopp. Det är vackert att beskåda hur sexual utbildning i organisationers regi kan påverka deltagarna. Genom att delta i mängder av olika workshops har jag fått mycket insikter som kommer att hjälpa mig när jag väl skriver min uppsats när jag kommit hem till Sverige igen. Det går inte att gå oberörd förbi.