Asylgruppen i Malmö – skolturné med teaterföreställning

Stipendiat
Asylgruppen i Malmö Emma Söderman

Stipendiebelopp
38000 kr

Sammanfattning

Ägarna av projektet söker stöd för en skolturné där vi med teater som medel vill främja problematiserande diskussion, vidgande av perspektiv och ge inspiration till fortsatt antirastiskt arbete.

Projektbeskrivning

ASYLSHOPPING – en teaterföreställning med efterföljande workshop om svensk och europeisk flyktingpolitik

Vad är asyl? Hur vet Migrationsverket om någon ljuger eller inte? Är asyl som att åka på semester? Varför gäller inte de mänskliga rättigheterna såsom rätten till liv och hälsa människor som vistas i Sverige men inte har uppehållstillstånd?

Teaterföreställningen Asylshopping med Asylteatern har premiär i Humanitetens Hus i Malmö och ger sig sedan ut på skolturné.  Asylteatern bjuder på en satirfylld föreställning, där man genom sketcher vill närma sig frågor kring asylrätt och flyktingar. Föreställningen varar ca 30 minuter och följs upp av en timmes workshop, där eleverna får möjlighet att diskutera och reflektera över innehållet i föreställningen samt ställa frågor om flyktingpolitik och mänskliga rättigheter samt formulera egna strategier.

Samtliga skådespelare och workshopledare är aktiva i Asylgruppen i Malmö och har erfarenhet av att arbeta med asylsökande och flyktingars rättigheter.

För ytterligare information och bokning kontakta Anna Glas, Asylteatern Malmö telefon 070-333 17 16 eller asylteater@gmail.com

Uppdatering

22 oktober 2009 Med Asylteatern har vi fått träffa en rad olika grupper runt om i landet. En del har varit väl insatta i asylfrågor och mänskliga rättigheter. För andra har vi blivit en introduktion till asyl och flyktingfrågor.

Ungdomarna på Urix-åsiktsfestival visade ett brinnande engagemang för frågorna när vi träffade dem. De hade också frågor om personer de kände som drabbats av en hårdnande asylpolitik i Sverige och hur de kunde engagera sig för att hjälpa sina vänner. Sketcherna i teatern ledde därmed till en allmän diskussion och sedan något så angeläget som hur man konkret kan göra för att hjälpa en annan.

Vid ett annat tillfälle lyckades vi inte riktigt nå publiken. Det märktes både i reaktionerna på scenerna men också på att de inte hade några frågor efteråt. En workshop hölls inte heller. För oss blev det därmed tydligt att det är viktigt att sketcherna inte lämnas oreflekterade.

I mötet med grupper har vi lärt oss behovet av att ha olika ingångar för att kunna bemöta olika erfarenheter. Först nu känner vi att vi har en workshop som fungerar och skapar diskussioner oavsett kunskapsnivå. Teatern har vi också utvecklat och lagt till och tagit bort scener, vilket gjort att vi därigenom lyckats komma närmare frågor om myndighetsutövande gentemot asylsökande.

Vi turnerar i mer eller mindre intensiva perioder, vi känner att vi hittat en trygghet och stabilitet i det vi gör och att vi hela tiden utvecklas i mötet med människor.