Anna Hessel Hassel, Liden. 10 000 kronor. Voluntärarbete för internationell förståelse

Stipendiat
Anna Hessel Hassel

Stipendiebelopp
10000 kr

Sammanfattning

Syftet med resan är att öka kunskaperna om en kultur långt borta och att öka förståelsen om andras levnadssituationer. Jag och min kompis Rebecka tycker det är viktigt att sprida detta för att minska risken för missförstånd, fördomar och konflikter som lätt uppstår pga. okunskap. Vi kommer att uppnå detta syfte genom att arbeta på Kitaa Hope Home Orphanage där vi kommer att ta del av deras vardag och kultur. Vårt mål är att sprida denna kunskap på svenska högstadie- och gymnasieskolor.

Projektbeskrivning

Jag och min kompis reser som volontärer till Tanzania i fem veckor. Efteråt tänker vi sprida våra upplevelser bland ungdomar för att minska fördomar och konflikter. Jag och min resekompanjon Rebecka kommer att bo på barnhemmet Kitaa Hope Home Orphanage under hela vår vistelse. Barnhemmet ligger i norra Tanzania i staden Moshi och där kommer vi att ta del av deras kultur och vardagliga aktiviteter. Då vi kommer att umgås väldigt mycket med barnen och deras föreståndare kommer vi att med egna ögon få se konsekvenserna som till exempel AIDS och bristen på tillgångar ger. De föräldralösa barnens levnadssituation är något som alla borde vara medvetna om för att kunna hjälpa dem. Detta och våra kunskaper om en annan kultur är något som vi sedan kommer att föreläsa om på olika högstadie- och gymnasiumskolor. Vi tror det är ett bra sätt att ge ökad kunskap och förståelse bland ungdomar vilket vi tror kommer leda till färre missförstånd, fördomar och konflikter.

Mvh,
Anna Hessel Hassel

Slutrapport

Under en period på fem veckor arbetade jag och min kompis Rebecka på ett litet barnhem i Moshi som ligger i norra delen av Tanzania. Där tog vi hand om tolv barn, vi hjälpte dem med läxor, tränade engelska, och gav dem individuell uppmärksamhet.

Anledningen till att vi reste till Tanzania var att få erfarenhet och uppleva en annan värld. Efter våran resa ville vi dela med oss av det vi upplevt med andra, så vi planerade in föreläsningar på olika gymnasieskolor för att berätta för ungdomar om skillnaderna i våra kulturer och att på så sätt minska fördomarna och olika missförstånd som många i i-länderna har gentemot många u-länder.

Projektet är nu avslutat och jag är nöjd med resultatet. Vi har föreläst för ungdomar om Tanzanias kultur, om det vi upplevt och skillnaderna där jämfört med Sverige. Till exempel hur vardagen för en tonåring i Tanzania är jämfört med en ungdom i Sverige. Genom att vi, två unga tjejer, berättat för andra ungdomar om vår resa tror och hoppas jag att de får ett större perspektiv och att de kanske förstår grunden till många fördomar och på så sätt kan genomskåda dem. Att vi var nästan lika gamla som våra åhörare var bra då vi kunde belysa olika delar som är lite mer intressanta och som gör det enklare för yngre att ta in fakta och förstå den. Vi pratade bland annat om saker som vi kan lära oss av Tanzanias befolkning, då många unga tror att alla är fattiga och har det dåligt i Afrikanska länder.

Det har varit otroligt roligt och vi har fått bra respons. En klass vi besökt har utlandspraktik som en del av deras gymnasie-utbildning och chansen att åka till Tanzania lockade. Vi berättade även hur man går till väga för att själv komma iväg och arbeta. Förhoppningsvis har vi startat en liten kedjereaktion som kommer inspirera andra och bredda kunskaperna om andra människor och deras levnadssituationer. Vi kommer försöka att hjälpa de ungdomar som är intresserade av att åka till Tanzania på vägen och förhoppningsvis får de en lika fin resa som vi fick. Vi hoppas och tror att våra föreläsningar har gett våra åhörare någonting och att de kommer ihåg vad vi sagt i framtiden.

Vi har inte haft några andra samarbetspartners och inte heller några andra bidragsgivare.

Mvh,
Anna Hessel Hassel

Uppdatering

Vi ar nu i Moshi, Tanzania och snart har halva tiden av varan vistelse gatt. Vi bor hos familjen Kadeghe I stadsdelen Soweto som ligger ca 25 min med dalladalla (de lokala minibussarna) fran centrum. Standarden i helhet ar mycket batter an vad vi hade forvantat oss; husen ar stora, rinnande vatten i kran och relativt stora materiella tillgangar. Vi har vant oss vid de iskalla duscharna och vara standigt lortiga fotter fran de dammiga vagarna.

Pa barnhemmet, som ligger pa andra sedan gatan, bor det tolv barn i aldrarna fyra till tolv. Vara dagar borjar med att vi efter frukosten gar ner till barnen och leker samt hjalper dem med pakladnad av skoluniformerna innan vi gar med de yngsta barnen till skolan. Promenaden till skolan tar ca en halv timme, vilket ofta involverar en lang paus pa jordnotsfaltet. Efterat ater vi lunch vilket varierar mellan ris och bonor, ugali (majsgrot) och goda grytor. Runt ett kommer de aldre barnen hem och vi anordnar olika aktiviteter for att stimulera deras engelska inlarning. Detta pagar fram till middagstid. Pa kvallarna har barnen bibelstudier hemma hos familjen. Vi har lagt marke till att religionen har en viktig del i deras liv vilket paverkar deras vardag pa flera olika nivaer.

De storsta skillnaderna vi har lagt marke till hitills, nar vi jamfor Tanzanias kultur med varan egen, ar att varken tid eller stress existerar. Att barnen kommer for sent till skolan spelar inte nagon storre roll och dalladallan (som inte har nagot tidsschema) backar garna flera kvarter for att hamta en extra person aven om turen da tar 15 min langre. Nagot av det forsta vi forvanades over var att barnen ar sa sjalvstandiga. Till exampel, 4-ariga Nancy borstar haret pa sina jamnariga syskon, de tar alltid undan efter sig och byter klader pa de yngsta nar de har kissat pa sig. De delar ocksa med sig av alla sina saker, tuggummin bryts i manga bitar for att alla ska fa smaka. Detta ar nagot vi inte tror skulle handa i Sverige.

Halsningar Anna och Rebecka